Jag gjorde en intressant upptäckt när jag skrev om Upp med rullgardinerna! Konsten i Göteborg under 1960- och 1970-talet samt utställningen Göteborgskonst, 60- och 70-tal på Göteborgs konstmuseum. Pågår t o m 11 oktober.
Hade det varit möjligt med en utställning med namnet Stockholmskonst, 60- och 70-tal? Eller en bok med namnet Konsten i Stockholm under 1960- och 1970-talet? Knappast. När vi talar om Stockholms konstscen talar vi om den nationella konsten, inte några händelser i ett lokalt konstliv med platsspecifika förutsättningar och traditioner. Även om det ofta är det. Konsten i Stockholm flyttas upp på en nationell nivå och görs till norm för resten av landet.
Har Stockholm några starka lokala traditioner som präglar stadens konstliv såsom göteborgskoloristerna? Just nu kan jag inte komma på något jämförbart exempel. Men jag ska hålla det i tanken. Att ett sådant exempel inte omedelbart dyker upp kan bero på att konstlivet i Stockholm inte ses som platsspecifikt. En följdfråga är: Vad får det för konsekvenser att huvudstadens konst görs till norm för resten av landet? Och att ett konstprojekt inte anses få genomslag förrän det diskuteras i Stockholm?
Min recension av utställningen/boken är här.
Brodows blandning 