om tomma fraser och klonade blad

I konsthallen visas utställningar med internationell, nordisk och svensk samtidskonst. Genom konsten skall samhället vi lever i speglas. Verksamheten bygger på jämställdhet och mångfald. Minst en utställning om året arrangeras direkt för barn och  ungdomar.

Så lyder programförklaringen för ett vanligt kommunalt kulturhus i Sverige idag. Närmare bestämt i Södertälje.  

Jag fick ett brev från Luna kulturhus för en tid sedan där man förklarade att man nu kommer att satsa mer på internationell samtidskonst.

Varför? Varför dra hit världen när världen ryms i Södertälje? Är det inte att gå över ån efter vatten? 

Häromdagen läste jag i SvD om fyra irakiska konstnärer, flera av dem är respekterade konstnärer i sina hemländer men i Sverige saknar de möjlighet att nå ut. Hussein al-Mousawi  drömmer om att uppföra en pyramid i Södertälje och är beredd att skänka den till staden med stöd av Svensk-irakiska föreningen. Men Södertälje vill inte ta emot gåvan med motiveringen:

Det är en fin tanke, men det blir märkligt om Södertälje kommun som inte beslutar om landets asyl- och flyktingpolitik ska stå som värd för ett sådant monument. Särskilt när vi sedan 2002 arbetar aktivt för att begränsa och stoppa inflödet av asylsökande och flyktingar till Södertälje, sade Anders Lago till Länstidningen. (SvD 23/9)

Det är alltså skillnad på konst som görs av invandrade konstnärer i vår samtid och internationell samtidskonst. 

Vad begreppet samtidskonst exakt innebär har det utomordentliga studiematerialet Se mer! Samtidskonst och lärande, producerat av Göteborgsbiennalen, definierat:

Begreppet samtidskonst används som en beteckning för konst som skapas i vår samtid och som på ett eller annat sätt speglar den tid vi lever i.

Det borde ju inte utesluta Hussein al-Mousawi, men tydligen är det så ändå. Är det ingen mer som hör hur det ekar i samtidskonstsverige? Inte bara av tomma fraser utan också programförklaringar som tycks klonade på varandra.

Här skulle jag gärna ha publicerat en bild ur Avelino Salas videoverk ”Culture” som just nu visas på Luna kulturhus (t o m 4/10), men det går lika bra att beskriva: några hundar äter upp bokstäverna CULTURE som är skrivet på marken med hundmat. Vilken intelligent tolkning skall vi dra till med? Kulturkonsumtion?

Nä, låt oss se Hussein al-Mousawi nästa gång.

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s