Oj oj, nu är Lars Vilks riktigt irriterad på mig. Ja, det är ju framför allt honom jag snärtar till, men det tror jag att han klarar. Vi har tampats med varandra förut.
Jag kan inte längre finna sentensen ”konst är det konstvärlden anser är konst” som särskilt meningsfull. Med den följer automatiskt påstående att också kvalitet är det konstvärlden anser är kvalitet. Där har vi anledningen till Lars Vilks ständiga art facts-listor. Som ju egentligen inte talar för någonting annat än den skicklighet med vilken en konstnär tar sig upp i systemet.
När man slutar att göra enskilda bedömningar av kvalitet och börjar lita till listor tappar man sitt estetiska omdöme. Det är min övertygelse. Där menar jag att Lars Vilks är ute på hal is.
Jag var och såg Caspar David Friedrich och Dalí-utställningen idag tillsammans med min son. Han frågade mig om Friedrich fanns med på art facts. Jag svarade att han nog inte gjorde det, det är mest samtidskonstnärer och några modernister som kvalar in där. Vi var båda överens om att Friedrich var mycket bättre än Dalí.
Tänk att det för en tjugoårig konstintresserad idag är fullkomligt ointressant med modernism. Det finns inget harmoniskt hos Dalí var hans enkla svar. Skulle jag säga det i samtidskonstsverige skulle jag nog anses som stockkonservativ.
Brodows blandning 
Ja, Anna B., hoppet står till nästa generation. Om C D F som religiös och politisk målare kan den fördjupa sig i ”Caspar David Friedrich, Zum Portrait des Malers als Romantiker” av Claus Sommerhage.
Mvh Håkan S
Så befriande att höra någon som begriper vad det rör sig om säga något vettigt om vad som kan räknas som konst och konstnärlig kvalitet eller i varje fall ifrågasätta gällande konstteori. Tack!