Knäckebröd och Chianti

Min man kom hem i går, vi har inte setts på jag vet inte hur länge, närmare två månader. Han sa till mig att om vi inte hade gift oss förra året hade vi säkert redan varit skilda vid det här laget. Aldrig mer så här långa perioder i sträck av bortavaro, frånvaro, kontakt per telefon, jobbsamtal. Relationer är något som dör om man inte vårdar dem. Det är som med våra bekanta krukväxter. Jag kan ju inte påstå att han vattnar för mycket och jag för litet, snarare har det väl varit tvärtom för mig tidigare i mitt liv – att jag ger för mycket kärlek, särskilt när jag ingen får –  men den här gången är det balans. I givandet och tagandet. Vi drack Chianti och täljde sardisk ost och la på knäckebröd – den doftade starkt och ljuvligt.