Politisk korrekthet och konsensuskultur

Andres Lokko skriver idag en krönika i SvD om ordet politisk korrekthet som han tycker har blivit orättfärdigt skamfilat av ”mörka krafter”. Tänk, de där hänvisningarna till mörka krafter och politiska vindar som blåser nämns alltid odefinierat, vem/vilka det egentligen handlar om. Man skall bara förstå. Min uppfattning är att det alltid är bättre att definiera sin motståndare än att använda luddiga begrepp i syfte att demonisera och därmed detronisera en kritik.

Det är dags att vi tar oss i kragen och kommer ut ur garderoben för att reclaima Den Politiska Korrektheten. Hur kunde vi tillåta att denna exemplariska ambition fick smutsas ner och anammas av mörka krafter som har lyckats förvandla det till ett skällsord.

Därefter utgår Lokko från en definition av politisk korrekthet som han hämtar från Oxford Dictionary: ”Politisk korrekthet: att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper.”

Med denna definition styrker Lokko att det är rätt att vara politisk korrekt, att vi borde anstränga oss för att vara det lite mer varje dag och vara stolta varje gång vi blir kallade pk.

För det betyder att man har ansträngt sig för att försöka tycka rätt, rättvist, ja, korrekt helt enkelt. Ingenting kunde vara mer eftersträvansvärt.

När jag söker efter alternativa definitioner av ordet politisk korrekthet läser jag på Wikipedia att det finns två olika definitioner. Dels den ovan som dominerar i ordböcker i den engelskspråkiga världen, dels en annan som dominerar i svenska ordböcker: Politisk korrekthet: som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.

Den förra definitionen är det lätt att ansluta sig till och likt Lokko skriva under på. Vem vill exkludera, marginalisera och förolämpa andra människor? Att ställa sig på de godas sida är alltid rätt och att vara god är som bekant att vara vänster. Den senare definitionen är inte lika självklar att sälla sig till. Den innebär nämligen en åsiktslikriktning som inte bara exkluderar, marginaliserar och förolämpar de som inte anpassar sig till den utan också inom den egna kulturen verkar hämmande.

Konsensuskulturer skapar en märklig blindhet och uppenbart även inkonsekvens, vad politisk korrekthet anbelangar.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Kulturdebatt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Politisk korrekthet och konsensuskultur

  1. gunnarstrandberg skriver:

    Begreppet politiskt korrekt är, i sig själv, ett retoriskt knep, och som ett sådant kan det inte annat än att vända sig mot sig självt och bli obsolet, efter det har gjort sin tjänst på olika verbala slagfält.

    Ett mycket cyniskt uttryck, fö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s