Konsten att rulla gnocchi

När skall man hinna läsa alla goda böcker som kommer ut? Just nu är jag ganska selektiv och ägnar mig åt dem som gynnar mig i min forskning – på ett eller annat sätt. Det har varit mycket figurationer under hösten och det skall jag fortsätta med ett litet tag till. Inte för att just klassisk figurativ konst gynnar min forskning mer än indirekt, den lyser med sin frånvaro, men diskussionen omkring den har fått mig att se vad som har varit dominerande under den tid jag forskar om: tiden efter 1968. Kulturradikalismens tidevarv. Jätteintressant!

Och så har jag börjat läsa De ska ju ändå dö. Tio år i svensk underrättelsetjänst av Gunnar Ekberg. Det här är en spionroman på riktigt om svensk underrättelsetjänst på 1960-talet. I går köpte jag även Alla är vi stora romaner. Erik Beckman som litteratur-, musik- och kulturkritiker 1965-1995. Om någon har bra litteraturtips att ge mig som skildrar kulturdebatten och -klimatet efter 1968 är den mer än välkommen att höra av sig.

Jag längtar efter ett långt skönt jullov på Sardinien med flera goda böcker nedpackade i resväskan. Ett par recensionsuppdrag, lite forskning, min kamera och receptboken. Den här gången skall jag försöka vara med Andreina (Pasquales mamma) i köket lite oftare när hon tillagar de allra mest fantastiska rätter jag smakat. Att rulla sardisk gnocchi kan jag redan.

Här rullar jag gnocchi sardi på ett speciellt bräde. På Sardinien har man en speciell sort av gnocchi som ser ut som skruvade snäckor. Det är inte potatis-gnocchi utan degen är gjord på fint vetemjöl, ägg, vatten och olja. Den färdiga gnocchin serveras tillsammans med en fyllig tomatsås som har fått småkoka länge på spisen. Lägg märke till att jag rullar mina gnocchi på längden.

Mina gnocchi. Ser lite grann ut som larver.

Man blandar alltså till degen direkt på bakbordet, knådar och låter den sedan stå ett par timmar. Därefter kavlas den och rullas till längder som man klipper korta snuttar av. Rullade på längden får degsnuttarna ett spetsigare utseende. Andreina rullar sina från kortsidan med resultat nedan. Men mina är väl inte så tokiga för att vara nybörjarförsök?

Andreinas gnocchi. En knubbigare variant.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Italien och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Konsten att rulla gnocchi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s