Jag googlade på uttrycket ”den osynliga makten” och hittade en intressant avhandling vid Helsingfors universitet. Makt, konst, elit – konstfältets positioner, relationer och resurser i 1940- och 1950-talens Helsingfors av Kristina Linnovaara. Här finns en sammanfattning på svenska. Det handlar om den osynliga makten eller den subjektslösa makten som styr konstlivet.
Förr i tiden hade Konstakademien en mycket starkare roll än vad den har idag som smakdomare. Folk påstår att det var dåligt. Men jag undrar om inte dagens så öppna konstliv egentligen är mer auktoritärt och normativt styrt än det var på 1800-talet? Det är bara det att folk inte ser det. Är det en blindhet?
Brodows blandning 