Nu har värmen kommit tillbaka hit till norra Sardinien efter några dagar med kyla. En dag hade vi lite snö i trädgården när vi vaknade, men i morse gick jag ut utan kappa, endast iklädd en lättare yllekavaj och en halsduk. Jag läser i tidningarna varje dag om snökaoset och kylan i norra Italien som inte tycks ge vika: skolor stängs och tågen står stilla, flygplatser är överfulla av besvikna och trötta resenärer som fått se sina avgångar inställda och vägar kantas av bilar som åkt i diket. I Venedig svämmar kanalerna över och folk vandrar i vattenmassor i lårhöga stövlar.
Polarkylan är också fantastiskt vacker. I gårdagens tidning fanns ett foto från Piazza Duomo i Milano med en katedral i fonden som gnistrar av frost och en piazza täckt av snö. Det ser ut som ett sagoslott. På Venedigs kyrktorn och palats ligger ett lager av nysnö. Jag tänker mig hur fint det måste vara i kontrast till lagunens mjölkigt jadegröna nyans. I kontrasternas land Italien är det samtidigt värme i söder och folk klär av sig och lägger sig på badstranden i Palermo. Det är vindarna från Afrika, sciroccon, som värmer.
Varje morgon går jag ut och köper La Repubblica och Corriere della sera som är de två största rikstäckande tidningarna i Italien, jämförbara med DN och Svenska Dagbladet. Mitt nya projekt är att jämföra svenska och italienska tidningar under en period. Inrikespolitiken förstår jag inte mycket av och orkar inte heller sätta mig in i. Det är bara en massa bråk mellan olika partier om juridiska och konstitutionella reformer hit och dit som aldrig blir av eftersom man har problemet Berlusconi. Pasquale förklarar för mig istället och ger en sammanfattning. Utrikesnyheterna är intressantare eftersom de innehåller fler reportage med bakgrund och analyser. Den största nyheten den här veckan har förstås varit klimatmötet i Köpenhamn som kallas ”Flopenaghen”. Uppmärksamhet har också riktats mot bortrövandet av två italienska turister i Mauretanien – jihadister i öknen kidnappar och bedriver utpressning mot regeringar för att finansiera Al Quaidas verksamhet. Antisionistiska stämningar och den framväxande nationalistiska extremhögern i Europa har uppmärksammats av La Repubblica i ett stort reportage. Det sammanföll med stölden av skylten Arbeit macht frei från Auschwitz museum i fredags vilket man spekulerade i var en kupp av nynazister. Nu visade det sig vara fem simpla tjuvar istället. Och uppragsgivaren, hör och häpna, lär enligt polisen vara en svensk samlare!
Kulturdelen skiljer sig en hel del från våra kultursidor. Artiklarna är färre än i våra tidningar, men längre och håller i regel en hög nivå med forskare och universitetslärare som skribenter. Kulturarvet är ständigt närvarande. Här har ännu inte populärkulturen och kommersiell ytlighet tagit över. Corriere della sera är som SvD var för 10 år sedan. Kultursidans läsekrets är smal. Recept, mode och livsstilsreportage är hänvisade till veckopressen eller fredagsbilagan. Men jag saknar dagliga recensioner av konst, musik, litteratur och scenkonst i italienska dagstidningar, kanske måste man leta någon annanstans. Idag skall jag kolla veckomagasinet L’espresso där jag har sett att Umberto Eco skriver.
Jag skulle gärna skriva en tidningskrönika varje dag härifrån, men problemet är Internet. Vi hade förut ett mobilt bredband som fungerade, om än mycket långsamt, men tyvärr har jag tappat bort det lilla modemet. Nu köper vi inte ett nytt utan väntar på att få telefon och Internet inkopplat i lägenheten efter nyår. Till dess: Internetpoint i närmaste stad två mil härifrån!
Brodows blandning 