Så vad bråkar de om?

I dagens DN kunde man så läsa en väntad replik från Johan Lundberg på Jessica Kempes recension av Kollnitz avhandling (det kan tilläggas att det brukar vara upphovsmannen som vid sällsynta tillfällen ges replikrätt, men här är vi i omvända världen).

Lundberg menar att Kempe förnekar att det fanns kopplingar mellan expressionismen och nazismen, själv förnekar han inte att det fanns ”kopplingar mellan den tyska nazistledningen och klassiskt inriktade tyska 30-talskonstnärer”.  Kempe i sin tur påpekar att man inte skall förneka nazismens syn på expressionistisk och modernistisk konst men medger ”att också modernismen tog del i det tidiga 1900-talets nationella projekt”.

I mina öron låter det precis som den slutsats Andrea Kollnitz för fram i sin avhandling.

Jag ställer mig på Lundbergs sida i det avseendet att det inte går att göra en direkt koppling mellan estetik och ideologi. Konsten har inte ett omedelbart samband med kontext och samhälle. Konsten är inget avtryck av verkligheten.  Det finns även en dimension i konsten som är en allmän egendom. Jag skulle vilja beskriva estetiken som ett slags allmänning.