Galleri Gunnar Olsson, Fredsgatan 12, T o m 28/2
Jag funderar över hur Per Kirkeby förhåller sig till måleritraditionen. Att han gör det är helt klart, men hur? Vid första anblicken verkar han djupt rotad i en modernistisk fåra med sitt färgstarka ickeföreställande måleri. Men den tolkningsramen faller snart isär. Det går att peka på flera saker som inte stämmer med modernismens idéer om abstrakt måleri.
Konsten skall inte avbilda utan vara ett objekt i sig självt, menade många konstnärer under första hälften av förra seklet. Färgen och formen, konstens egna uttrycksmedel, accentuerades och banden till en utanförliggande verklighet kapades. Sinnebilden för modern konst har sedan länge varit en tavla med några färgfläckar och abstrakta former. I Kirkebys måleri finner vi såväl färgfläckar som abstrakta former. Men det är inte olja på duk! Duken har ersatts av svart masonit som för tankarna till skolans svarta tavlor. På den svarta ytan kan rester av vit färg förekomma som om han suddat ut en teckning med en tavelsudd.
Kirkeby började redan på 60-talet att måla på svarta grafittavlor. Det var det billigaste materialet då. Den här serien målningar tar upp temat klotter på svarta tavlan och tillfällighetsmåleri men ställer det i relation till konsten under 1900-talet.
Det andra som avviker från en modernistisk måleritradition är det sätt som han anlägger färgen på. Färgen kan spritsas ut direkt från en tub eller strykas med målarroller. Ett återkommande element är illusoriska ådringar i trä målade med en roller för dekorationsmålare. Färgen kan också vara sprejad på ytan som om en graffitimålare skulle ha dragit fram i en tunnelbanevagn och sprutat sina tags, strax borttorkade av SL:s anlitade klotterborttagningsfirma. Genom dessa sätt att anlägga färgen fjärmar han sig från den modernistiska tanken om penseldraget som ett uttryck för det autentiska konstnärssubjektet.
Där skulle man kunna stanna och konstatera att Per Kirkeby förhåller sig medvetet till en modernistisk måleritradition genom att bryta mot dess konventioner, i likhet med andra postmoderna konstnärer. Men jag skulle vilja säga att Per Kirkeby gör något mer. Innehållsmässigt refererar målningarna till en förromantisk konstsyn, kanske som en väg ut ur modernismen och den därpå följande postmodernismen. Vi ser en hastigt nedtecknad madonna som jag känner igen från någon konsthistorisk bok. Dekorationsmålarens redskap betonar konstnären som hantverkare. Den svarta färgen har starka kulturhistoriska innebörder. Som konstnär förkroppsligar även Per Kirkeby renässanspersonens ideal. Han är minst sagt mångsysslare. Jag skulle kunna tänka mig att en klassicism inte ligger långt bort.
Per Kirkeby
Uden titel, Læsø, 2007
Blandteknik på masonit
122 x 122 cm
”Utan Titel”, 2008
Brodows blandning 