Dekorativ och ofarlig? Jake and Dinos Chapman, Zygotic acceleration, biogenetic, de-sublimated libidinal model, 1995.
Helhetsmässigt bär de en starkt erotisk utstrålning – men skötena ser samtidigt ut som på skyltdockor, vilket gör det möjligt att tolka dem som dekorativa och ofarliga, och det är kanske det som gjorde att de accepterades av sin samtid.
Calle Arvidsson har i sin recension av Per Hasselberg på Waldemarsudde, liksom Rubin som jag tidigare har kommenterat, fastnat för genustolkningen, eller kanske snarare fastnat i dess mest trista klichéer.
Det är en estetiskt tilltalande utställning , men konstverken i sig kan kännas problematiska.
Det som Arvidsson finner problematiskt är att den manliga blicken härskar oinskränkt i Hasselbergs bildvärld. Männen är påklädda och definieras av stiliga kläder, kvinnorna är nakna och definieras av sina kroppar. Vi har hört det förut. På samma sätt som Arvidsson anklagar Hasselberg och Waldemarsudde för att ha en manlig blick fast i det förflutna kan man anklaga Arvidsson för att ha en manlig blick fast i nutiden.
Om Hasselbergs Grodan skriver Arvidsson att hon har ”en underdånig position”. Näckrosen är en bild av en ”liggande, totalt utlämnad kvinna” och Snöklockan ”en slags kvinnlig parafras på Michelangelos skulptur Den döende slaven.” Det är en brist, påpekar Arvidsson, att Waldemarsudde inte tar upp detta i själva utställningen.
Istället för täckande skynken som i gamla tider är det nu alltså genusförklädet och de problematiserande skyltarna som skall upp. Frågan är varför inte motsvarande gäller samtida konstnärer som minst lika mycket som Hasselberg visar upp kvinnokroppar och kvinnokön. Är det månne för att Hasselbergs är sexiga och snygga? Är det helt enkelt skönheten det skall varnas för?
Brodows blandning 
Underbar rubrik: ”manlig blick fast i det förflutna”, detta sagt om en manlig konstnär som levde i det förflutna… om detta är en passande sammanfattning av artikelns innehåll så lockar det ju inte direkt till fortsatt läsning, eftersom båda påståendena är fullkomligt triviala… och är orden inte en passande sammanfattning så framstår rubriken som ännu konstigare…
För övrigt ska det väl stå Waldemarsudde och inte Millesgården i texten ovan?
Ja, Waldemarsudde är det förstås. Jag har ändrat.
Jag tycker att den är grotesk, intressant: bra – och kanske ofarlig.
om den dar hasselberg ansag sk kvinnan som underdanig sk mannen, sa bar tex skulpturen sk grodan typ ngt annat, en groda i den position som skulpturen kan leda ens tankar till, skall snart med ett skutt som en projektil rusa mot vad som befinner sig framfor den. jag vet, som barn tyckte jag mycket om grodor. ar nackrosen skulpturen vid dammen i tradgarden nermot vattnet? i sa fall fragade mig for manga ar sedan, pa tillbakavag efter en promenad i krokarna, en vaninna vad jag skulle gora om jag ensam i natten stotte pa en kvinna som skulpturen dar. vad hon sjalv skulle ha gjort tankte jag inte pa da, kanske samma som jag, breda ett tacke over den frusna kroppen eller ringa polisen. tanker jag samtidigt som jag plockar 花椒 ur mina 面条, de har fullgjort sitt varv och kan dra sig undan till vila. de har givit sin essens och bara den sjallosa kroppen ar kvar. faktiskt finns en del essens kvar, men den kommer att kastas till spillo.
Carl: Ganska gulligt tänkt faktiskt, tänka att hitta en sovande kvinna i parken som ligger under ett täcke. Det är mer sympatiskt!