Sista måltiden på Sardinien

Sista dagen i Luogosanto. I går kväll åt vi en sen middag på en agriturismo. Det kan jag verkligen rekommendera Sardinien-resenärer. I stället för att betala dyra pengar för hotell som åtminstone här på Costa Smeralda kostar mer än någon kunglig skjorta gör tar man in på ett agriturismo. Det finns av olika klass, några har tip top hotellstandard, andra är enklare med delat badrum och lantlig luft.

En agriturismo är alltså en lantgård med egen produktion av kött och mjölk, ostar, vin m.m. För att få kalla sig agriturismo måste också produktionen i huvudsak vara ekologisk och gårdsproducerad: här betar hästar och kor på ägorna, hundar och katter springer över gårdsplanen och man vaknar av tuppen som gal.

agriturismo Rena åt vi i det gamla gårdshuset – gårdarna på Sardinien kallas stazzu och är som en skånelänga, långsmala och låga i takhöjd. En brasa värmde upp det lilla rummet och gav mysig stämning. Först fick vi in smårätter av friterad zucchini, äggplanta, ostar, korvar och annat gott. Ljuvligt! Det är sådan smak i grönsaker som odlats på rätt sätt. Sedan kom som brukligt två primi piatti: en zuppa galorese (ett slags fondue men gjord i ugn som en lasagne med bröd och lager av ost) och en ravioli som här på Sardinien kan bestå av pasta fylld med ricotta och en köttfärssås. Båda lika underbara och jag ville gärna ta mer, men visste att snart kommer huvudrätten som denna kväll var helstekt spädgris på ett lager av doftande kryddväxter. Det var så gott! Några potatisklyftor slank också ned. När man tror att man inte skall orka något till kommer efterrätten in: ricotta med sardisk honung, marmelad av fikon (fantastisk!) och en sås gjord av vin som reducerats. Jag kunde inte låta bli att ta två portioner. Sist men inte minst avslutas en sardisk måltid av en grappa eller en mirto som är nationaldrycken: myrtenlikör. Mätta och lagom berusade åkte vi hem till vårt knasiga hem som blev den sista natten även där: nu bor vi i en mycket trevligare stuga.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Italien och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sista måltiden på Sardinien

  1. Ulla Brodow skriver:

    Tack för denna lyriska skildring av agriturismo. Jag har ju läst om detta och man såg skylt på skylt när vi reste på landsbygden. Nu vet jag att det måste bli verklighet att ta in på en sådan bondgård.
    Mamma

  2. brodowinzaina skriver:

    Ja, det skulle du gilla! Jag kan rekommendera Rena utanför Arzachena och China som ligger närmare Luogosanto. Du skulle gilla att tala med bondmororna i köket och lära dig ett och annat! Här förstår också många franska, vi är ju nära Korsika.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s