Läser på SvD att Vilks hus blivit utsatt för mordbrand, man fann huset tomt, ingen där.
Det upprör mig att inte fler kulturchefer, journalister och kritiker tar avstånd från attacken mot yttrandefriheten vid Uppsala universitet den 11 maj då Lars Vilks föreläsning avbröts av en mobb. Universitetet är inte en plats för demonstrationer och slagsmål, den som vill tala får vara så god att göra det när ordet lämnas fritt. Är bilder och filmer stötande för någon kan vederbörande gå ut ur föreläsningssalen. Den som blir utsatt för ett brott bär heller inte själv skulden till det.
UNT gav i gårdagens tidning kommentarer om händelsen från några olika personer: författaren Magnus Ringgren, konstkritikern Sebastian Johans och religionsforskaren Mattias Gardell samt en ung muslim, Kamuran Serhanoglu, som gått för att lyssna på Lars Vilks.
Mattias Gardell är starkt kritisk till att Filosofiska institutionen bjudit in Lars Vilks och säger så här:
Det är beklämmande att Uppsala universitet, som ska vara en plats för kritisk tänkande och skarpa hjärnor, ger Vilks en plattform. Men så gav också Uppsala antisemiter utrymme på 1930-talet, säger Mattias Gardell som anser att handgemänget endast gynnade Lars Vilks och tycker att det var synd att ungdomarna ”gick i fällan”.
Gardell avfärdar Vilks med att han bara är ute efter att bli berömd.
Författaren Magnus Ringgren bekymrar sig över att det inte finns tillräckligt med mångtydighet i Vilks rondellhund för att kalla det god konst och skriver:
När den vaga doften av konst försvunnit från dessa provokationer återstår bara försöket att kränka islam eller muslimer. Lars Vilks spelar en ny roll. Han är politisk kampanjledare i fas med de främlingsfientliga stämningarna i Europa. När konsten är borta bör vi, från yttrandefrihetens talarstolar, inte bara orda om allas rätt att provocera alla. Vi bör också sätta in kränkningarna i deras moraliska och politiska sammanhang.
Vad Magnus Ringgren gör här är närmast att tillskriva Vilks åsikter han själv otaliga gånger hävdat att han inte har. Och hur etiskt och moraliskt det är, kan man diskutera.
Jag känner Lars Vilks sedan drygt 10 år tillbaka. När han nu skriver på sin blogg att han inte röstar vet jag att han talar sanning. Vi diskuterade politik vid något tillfälle – långt före rondellhundar och danska karikatyrteckningar – och han sa samma sak då: att han inte röstar och att han inte är partipolitiskt engagerad, men att om det skulle hända något verkligt avgörande för samhället någon gång kunde han tänka sig gå till valurnan. Jag tyckte det var märkligt att han inte röstade med tanke på att han är en intellektuell, men fäste inte mer uppmärksamhet vid det än att jag la det på minnet. Själv deklarerade jag att betraktade mig som liberal. Efter det har vi aldrig mer diskuterat politik.
Kulturjournalisten Gunilla Kinn har länkat till de konstverk som Vilks tog upp i sitt föredrag här
Uppdatering: Lars Vilks tillbakavisar starkt kritiken från Gardell i UNT här:
Brodows blandning 
Islam är en fascistisk dödskult, underblåst av vänsterradikala quislingar, vilka, tillsammans med aningslösa(?) rikspolitiker fört in landet i en säkerhetspolitisk kris
Detta handlar inte längre om Vilks, utan om dig och mig, och vilken framtid vi ska ge våra barn, en demokratisk eller en islamistisk. Så långt har det gått. Den hämningslösa invandringen är vår tids trojanska häst.
Ulf,
Jag reagerar med avsmak på ditt generaliserande sätt att uttrycka dig om muslimer som grupp och islam som religion, men eftersom du skriver med ditt namn får det stå.
Jag tar avstånd från vissa handlingar, inte människor eller religioner.
Anna
Hej Anna! Tack för att du förhåller dig sansat i detta uppskruvna läge. Svårast är att bibehålla sansen och att inte envetet ta ställning för det ena totalitära laget eller det andra precis lika totalitära.
Hej thub (Lars Vilks),
Tack, ja det är det minsta jag tycker att jag kan göra. Jag har ju känt dig så pass länge att jag tycker att det är olidligt att läsa påståenden som t ex Magnus Ringgrens.
Hoppas att det lugnar ner sig för dig snart, var rädd om dig.
Anna
1.
Det måste gå att använda sig av religiösa symboler för konstnärliga syften – och då även inom satirgenren. Här går det inte att särbehandla en viss religion. Det är nog inte bara en fråga om yttrandefrihet, utan också om det kreativa skapandet. Det vore ett otäckt samhälle, tycker jag, om inte konstnärer o andra hade rätt att använda sig av mänsklighetens – ytterst kanske gemensamma – förråd av myter och symboler. Jag har egentligen svårt att tänka mig att någon av Vilks kritiker tycker något annat. Även om man förstås kan diskutera det konstnärliga värdet hos enskilda verk.
2.
Lars Vilks är kritiskt tänkande och har en skarp hjärna, så han passar mycket bra som föreläsare på ett universitet.