Den mest angelägna konstkritiken förs just nu från tidningarnas ledare. Konstkritikerna tiger. Var är Nils Forsberg, Dan Jönsson, Bo Madestrand, Ulrika Stahre, Jessica Kempe och Peter Cornell? Varför säger de ingenting? Att Vilks verk inte är moraliskt komplikationsfritt har ju inte hindrat kritiker från att ge sina synpunkter förut.
Hur mycket tystnaden har att göra med tidningarnas nedskärningar av kulturmaterialet där konstkritiken inte sällan får stryka på foten vet inte jag. Men det är ju inget som hindrar från att ta till orda ändå, t ex i en blogg.
SvD:s Sanna Rayman har skrivit flera blogginlägg och ledare om Vilks-affären. I några ord om Vilksdebatten sammanfattar hon några hållningar. Det är en läsvärd artikel med länkar till vad andra har sagt och tyckt. I dagens SvD jämför hon retoriken i hur Vilks blev refuserad av Tälleruds hembygdsförening 2007 med hur den iranska konstnären Sooreh Hera blev refuserad av Haags konstmuseum för sin film om homosexuellas situation i Iran. Dessutom tar hon upp andra fall, t ex den iranska konstnären Fatemeh Goseh som 2002 ställde ut på Liljevalchs och blev polisanmäld för målningar föreställande mullor med erigerade penisar. Gosehs konstnärskap kan man läsa mer om här.
Det intressanta med Raymans analys är att hon studerar hur argumentationen förs och vilka konsekvenser undfallenheten får. Jag förstår inte hur vi skall kunna stödja demokratirörelsen i Iran och kvinnornas kamp mot det förtryck som den islamistiska regimen utgör om vi inte ens kan ta till orda när extremister hemma i Sverige utövar samma repressiva metoder för att tysta en svensk konstnär som gjort, vadå? En teckning av en hund med turban på huvudet. Det saknar ju helt proportioner!
Argument som att kritiken mot islam bör komma inifrån för att äga giltighet faller helt pladask när det ju faktiskt var Sooreh Heras film som var den tändande gnistan i Uppsala 11 maj.
Uppdatering: Dagens DN har en lång artikel här. Paulina Neuding och Johan Lundberg uppmanar liberala publicister att stödja Vilks. Frågan är varför de bara riktar sig till liberala skribenter. Det borde vara självklart för alla med en moralisk kompass att kunna se skillnad på vilka handlingar som är moraliskt förkastliga och vilka som inte är det. Det som hände i Uppsala finns inga argument för att försvara.
Brodows blandning 
de vänder sig till liberala skribenter då det är liberala värden som står på spel.
dessutom har alltför många av vänsterns företrädare visat vad de anser om vilks och det eventuella värdet i hans konst.
Hej Anna,
jag skrev en kommentar som var inne dagen efter attentatsplanernas avslöjande i början av mars. Två dagar senare skrev Robert Stasinski (projektledare på Iaspis) initierat om konstvärldens förhållande till Vilks. Jag för löpande diskussioner med kulturchefen Karin Olsson om utvecklingen och hur den bör följas upp och kommenteras.
Däremot har jag inte sett minsta notis om saken av någon konstkritiker i din tidning, Svenska Dagbladet. Ni har ägnat ert utrymme åt traditionell recensionsverksamhet.
Nils Forsberg, Expressen
Jag gick tillbaka till klippen och läste din och Robert Stasinskis artikel. De är båda bra och ett klart ställningstagande för rondellhunden som ett mångtydigt konstverk som väcker debatt, något jag saknar hos andra kritiker som helst undviker den heta potatisen Vilks och kallar rondellhunden ”fånig teckning”. Man kan ju bli anklagad för att vara rasist och Sverigedemokrat, gubevars! Rasistargumentet hänger hela tiden i luften och gör folk rädda.
Hej Nils,
Den som styr över recensionsverksamheten i min tidning är Clemens Poellinger och inte jag.
Jag håller med dig om att det saknas ett uttalande från någon av kritikerna eller Clemens i Vilkshistorien, det har blivit alltför mycket en angelägenhet för ledarskribenter. Vilks rondellhund reduceras till antingen en tom provokation, som om att han skulle ha något intresse av att vara taskig mot muslimer, eller ett debattinlägg i yttrandefrihetsfrågan.
Det är ju inte främst som debattör han verkar utan som konstnär. För att få fram mångtydigheten i verket – som jag anser faktiskt finns, jag håller inte med om att det enbart skulle röra sig om en provokation – krävs att kritiker argumenterar för de kvaliteter som finns där.
Jag har som konstkritiker tagit till orda här på min blogg och i senaste numret av Axess som kom idag. Där argumenterar jag för varför jag tycker Vilks verk är bra.
Anna
Dan Jönsson i Dn idag. Men han gör inte det som han predikar. Han recenserar inte Vilks trots att det är det som han konstaterar fattas.