Jenny Nordberg skrev för övrigt en bra krönika i dagens SvD om Littorin-affären.
Tystnad från huvudpersonen gör bara att andra tvingas prata och att misstanken och skuldbördan fördelas på partikollegor. Det har inte gått upp för den svenska regeringen än.
Det är Littorin som skall tala och förklara sig, ingen annan. Nu verkar ju inte Littorin vara i det skicket att han klarar av att tala och ensam ta ansvar för sina handlingar. Oavsett om det skulle visa sig att han har köpt sexuella tjänster eller inte har jag medlidande med honom, fast framför allt med hans barn och förra fru.
Det är inte köp av sexuella tjänster som upprör mig. Jag stöder alltså inte sexköpslagen som grundar sig på att prostitution är ett uttryck för en könsmaktordning där kvinnor är i underläge eller att det tvingar in kvinnor i förnedrande sysselsättningar, och därför borde förbjudas. Det är en mycket mer komplicerad fråga än så. ”Anna” verkar ha haft det som en försörjning vid sidan av universitetsstudier och har valt det själv. Nu går hon och Aftonbladet ut och gör en sak av det hela, vilket hon också väljer tidpunkt för själv. ”Anna” har själv sin förklaring till varför hon går ut med det nu, hon ”vill lyfta en fråga” om hur vanligt det är att män med makt och pengar köper sex.
– Jag hoppas folk kan lägga personerna i den här affären åt sidan och lyfta den faktiska frågan att sexköp är något som pågår konstant runt om i vårt land. Man får inte glömma att det är män med pengar som köper sex, det är trots allt inte gratis, säger hon.
Säger alltså (den f.d.) horan i Aftonbladet, som i sin dator lagt upp en databank över alla män hon sålt sex till.
Att förbjuda köp av tjänster som görs frivilligt anser jag inte vara statens angelägenhet. Däremot tycker jag att den stereotypa och objektifierande syn på kvinnor och män som hela könsmarknaden inklusive porrindustrin genomsyras av är vedervärdig.
Brodows blandning 