Jag lider av koncentrationssvårigheter och en tendens att vilja splittra mig själv, därtill är jag en smula asocial.
Det är inte så att jag inte tycker om att umgås med människor, jag tycker mycket om att umgås med människor när det finns en kontakt, men jag har behov av att vila emellanåt och liksom nollställa mig själv. Min hjärna sållar inte sinnesintrycken utan tar in för mycket. Jag är överreceptiv. Behovet av att vila i tomhet kommer sig av detta. Det är ett sinnestillstånd som förr kallades melankoli.
Bloggen kommer jag fortsätta med, den tycker jag fyller en funktion. Jag känner att jag utvecklas i mitt tänkande och förhoppningsvis också mitt skrivande. Men allt det andra: twitter, facebook, ajöss!
De bloggar jag följer kommer jag att sålla hårt i. Therese Dagbok tycker jag om att läsa, Thomas Nydahls Occident likaså, Karin Stensdotter (Blott Sverige) har tagit samma beslut som jag och sållar i sociala medier, likaså funderar Tusculum förlags Helena von Hofsten över samma sak. Axess-bloggen har blivit alldeles förfärlig på sistone (NKKN Tossteson är en av anledningarna till att jag stänger av). Bli seriösa igen, annars får det vara!
Den som vill följa hur mitt tänkande utvecklas är välkommen att besöka min blogg. Den som vill diskutera inläggen och komma med synpunkter är också välkommen – men pass på! – jag kräver något av min diskussionspartner och svarar bara när jag har lust. Den som vill bli min verkliga vän – inte facebookvän – är varmt välkommen, på det gamla vanliga långsamma sättet.
Brodows blandning 
Ditt beslut gör mig glad, och då menar jag inte för att du tycker om min blogg utan för att du stiger åt sidan. De så kallade sociala medierna är i själva verket djupt asociala eftersom allt de speglar är en fiktiv ”vänskap” i en nästan lika fiktiv ”värld”.
Axess-bloggen blev droppen också för mig. Jag förstod till en början inte vad det var för ett spektakel jag bevittnade och när mina försök att få svar och förklaringar bemöttes med en isande kall tystnad lämnade jag, inte bara bloggen utan därmed också möjligheten att skriva i magasinet Axess, som jag fram till dess sett som en av de få seriösa publikationerna i vårt arma land. Men när skredet kommer går det ibland väldigt fort.
Du skriver: ”Jag är överreceptiv. Behovet av att vila i tomhet kommer sig av detta. Det är ett sinnestillstånd som förr kallades melankoli.” Det är mycket tänkvärt, och en beskrivning jag hade kunnat göra av mig själv. I ett läkarutlåtande jag fått efter ett haveri för några år sedan står det bland annat skrivet att jag i det depressiva tillståndet har ”en minskad simultankapacitet”. Det måste vara samma överreceptivitet som du beskriver.
Jag har länge grubblat på det faktum att internet också har en beroendeskapande effekt som i alldeles klara stunder ter sig kuslig. Som när man sitter och retar sig på ett tv-program utan att stänga av. Flödet av bilder och information som blir en drog, en passiviserande och sövande drog. Och ändå drar jag samma slutsats som du: att fortsätta med bloggen, låta dagen forma något i ord och bild, låta skrivandet ta sats där, eller komma dit efter en dags skrivande.
Det är bara att instämma i vad Göran Sonnevi skrev: Vi ger oss inte.
Överreceptiv (jag vet inte om det kallas så, det är säkert svengelska) var ett av resultaten jag fick efter ett Rorschach-test som jag gjorde en gång. Det förklarade faktiskt en hel del som jag hade förstått intuitivt. Men testet visade också många positiva egenskaper. Bland annat kreativitet. Melankolin ser jag dock inte som depression i en klinisk mening utan mer som ett nolläge, ett slags mental höst. Åh, jag älskar hösten!
PS: Det var så många tankar som pockade på min uppmärksamhet att jag glömde skriva det jag från början hade tänkt. Ville säga att vare sig twitter eller facebook någonsin lockat mig. Det säger jag inte av högmod. Jag var nämligen under nästan två år med i ett liknande nätverk, eftersom ett hundratal av Lissabons fadoartister var med där, och det gjorde mitt arbete enklare då jag skrev fr.a. min andra fado-bok. Jag minns inte vad det hette, och vet inte ens om svenskar är med där i allmänhet, men principen var nog väldigt lik facebook. En enda riktigt minnesvärd sak ledde den till, förutom alla fadokontakter, det var att jag kom i kontakt med en symfoniker i Mexico!
Instämmer helt, även om jag var något mindre radikal med fb. Fast jag har bara kvar dem jag verkligen känner där. Som du säger, på det långsamma sättet.
Och Axess-bloggen har inte haft någon storhetstid här i sommar. Tosstenson är mest fånig. Men jag tror att den kommer tillbaka. Eller hoppas i alla fall.
Jag fortsätter även läsa dig med behållning!
Nja, så radikal var jag egentligen inte, jag gjorde som du, städade rejält och dolde alla jag inte känner. Facebook har trots allt en samling e-postadresser till folk jag vill kunna nå.
Ja, Tosstensson var ett bottennapp, men jag tror och hoppas att Axess-bloggen kommer tillbaka.
Nej Anna, inte är melankolin detsamma som depressionen. Melankolin är ett tillstånd jag hyllat länge – och jag instämmer i din glädje över den stundande hösten. Den är också min årstid.
Varken du eller Karin lämnade Facebook – snyft, så besviken jag blev:)
Melankolin är väl, som Bertil Malmberg mycket riktigt skriver någonstans i sina memoarer, ingenting annat än en insikt.
Precis som Thomas ovan förknippar jag melankoli med något positivt: ”ett tillstånd jag hyllat länge” eller som Lars, mer neutralt: ”ingenting annat än en insikt”. En insikt som i introspektion.
Jag tänker mig också ett tillstånd som samtidigt är en avskärmning och en upplösning av gränser. Det kan vara en social avskärmning i betydelsen att den som befinner sig i detta tillstånd av omgivningen tycks vara innesluten i sig själv eller lever i en bubbla, medan individen själv kan uppleva en sammansmältning av och uppgående i till exempel ett omgivande landskap. Varför tänker vi direkt på vissa landskap som melankoliska? Fjällvärlden, heden till exempel. Carl Johan Malmberg skrev fint om melankoliska landskap för en tid sedan: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/melankolin-haller-oss-annu-i-sitt-grepp_193543.svd