Det är sällan konst får mig knäsvag numera. Men idag hade jag lite svårt att stå på bena efter att ha tagit del av en forskarpresentation vid Mälardalens högskola. Konstnären Mikael Genberg känd för att göra små röda stugor vill bygga en röd stuga på månen och samarbetar nu med Mälardalens högskola.
Jag kände till Genbergs projekt och har sett hans röda stugor tidigare, men det har aldrig trängt in i mig tidigare att det är allvar, att det verkligen finns planer, stora planer, på att sätta ett hus på månen och att detta är ett gigantiskt kommersiellt pr-projekt. Genberg kallar det konst, men jag ser konstvärdet pysa ut bakvägen samtidigt med att idén förverkligas.
När jag hör forskaren vid Mälardalens högskola sitta och säga att ”100 miljoner är ingenting!” undrar jag om jag hör rätt. Det är tydligen vad som fattas för att realisera projektet. Sedan kom några typiskt socialkritiska haranger om konstvärdet i det hela, att det vill vara en bild för trångboddhet, miljöförstöringen osv på vår jord. (Hur samarbetet såg ut mellan högskolan och Genberg framgick inte klart, vilket i sig kan vara ett tecken på problem med distans till forskningsobjektet.)
För mig är konceptkonst i första hand att tänka och förmedla en vacker tanke, inte att med stora pengar förverkliga en galen idé. I ett vackert konceptkonstverk överförs en tanke eller en erfarenhet från en människa till en annan utan att det nödvändigtvis finns ett objekt som bär fram den. Det räcker med en muntlig berättelse, en text eller en fotodokumentation som stöd för att verket skall fungera. Det är i betraktarens visualisering av idén som den kreativa potentialen och styrkan i verket finns.
Efter föredraget gick jag fram och frågade om jag verkligen hade hört rätt: ”menar du verkligen att 100 miljoner kronor inte är någonting?” Obekymrat fick jag till svar att det inte är någonting i jämförelse med vad stora företag som Mac Donalds lägger på sina marknadsföringskampanjer. ” Men var tar konsten vägen?” undrade jag.
En annan forskare ville få mig att se det hela som ett metakonstverk som undersöker finansieringsstrategier för konst. ”Mikael Genberg är ju så väldigt duktig på att skaffa fram pengar!” Jag svarade att det är mycket man kan läsa in i konst för att göra den lite bättre än vad den är. Då var jag redan mina läppar vita av ilska och jag lämnade raskt lokalen för att inte göra mig obehaglig.
Här är en gammal DN-artikel om Genbergs vision, här en artikel om lilla röda stugan på Globen och här en längre artikel som beskriver alla vändor med hela den politiska eliten som stöttar månprojektet samt turerna med privata och offentliga forskningsfinansiärer. Läs även kommentarerna efter artikeln!
Brodows blandning 