Arkitekturens poesi. I brytningstiden mellan klassicism och romantik

Till de män som utövar konster

[—] Hur lite har man, fram till våra dagar, i själva verket ägnat sig åt arkitekturens poesi, ett säkert medel att mångfaldiga människors njutning och ge åt konstnärerna en berättigad berömmelse!

Ja, jag tror: våra byggnadsverk, särskilt de offentliga byggnaderna, borde på något sätt vara poem. De bilder de erbjuder våra sinnen borde hos oss uppväcka känslor motsvarande det bruk åt vilket dessa byggnader är ämnade.

Det har tyckts mig, att för att ur arkitekturen framlocka den förtrollande poesi den är mäktig, borde jag forska i byggnadskropparnas teori, analysera kropparna, söka inse deras egenskaper, deras makt över våra sinnen, deras analogi med vår natur. Jag har föreställt mig att om jag uppsökte den källa varifrån de sköna konsterna utgår, vore jag förmögen att hämta nya idéer och kunna fastställa principer så mycket säkrare därför att de hade naturen som bas.

O, ni som älskar de sköna konsterna! Ägna er förbehållslöst åt de njutningar som denna sublima passion kan skänka oss. Ingen njutning är lika ren. Ja, det är denna passion som ger oss kärleken till studierna. Det är den som förvandlar våra mödor till nöjen. Det är den som genom sin gudomliga eld är geniets orakel. Det är till sist den som visar er vägen till odödligheten.

Det är ni som hänger er åt konsterna som ägnas dessa frukter av mina vaknätter, ni som har vidsträckta kunskaper och är övertygade – troligen med rätta – att man inte bör antaga att vår uppgift bara är att imitera de gamla. Bedöm själva om jag har anat det som ingen före mig – efter vad jag vet – har försökt att se. [—]

Ur Architecture: Essai sur l’art. Översättning Sture Westander och Bengt Brodow.

Étienne-Louis Boullée skrev sin traktat Architecture. Essai sur l’art i början av 1790-talet men gavs ut först 1953 på originalspråk. I ett nummer av Artes 2/2001 publicerade jag en översättning av de fem första sidorna i sammanfattning samt ett stycke om begravningsarkitekturen och Newtons minnesmärke. Jag skrev även en essä om Boullées arkitekturbegrepp som tog sin utgångspunkt i traktaten. Nedan ett utdrag ur min essä.

Boullées traktat om arkitektur, Architecture: Essai sur l’art, är ett handskrivet manus som består av anteckningar kring arkitektur med utgångspunkt i en rad illustrerade projekt, de flesta aldrig uppförda. Illustrationerna användes troligtvis som underlag för hans föreläsningar om de olika byggnadstyperna men var framför allt resultatet av hans djärva experiment med komposition och form, ett utforskande som han inledde i början av 1780-talet. Trots att traktaten aldrig publicerades under Boullées livstid kom den att få stor spridning genom att han presenterade dess tankar i sin undervisning.

Boullée skrev Essai sur l’art under revolutionstidens mest turbulenta tid och han dog under revolutionens sista år. Han skolades i den gamla barockarkitekturens formspråk och kompositionsprinciper för läraren Jacques-François Blondel, men utvecklade på egen hand en helt ny arkitektur som byggde på enkla geometriska former. Arkitekturens formspråk genomgick vid denna tid en metamorfos. Flera arkitekter sökte ett formspråk som passade de nya sociala och politiska ideal som upplysningstiden hade fört med sig. Man sökte även en byggnadsstil som var lämpad för de nya offentliga institutioner som det moderna samhället hade skapat. I avsikt att komma bort från det arkeologiskt korrekta i klassicismen och efterhärmandet av de gamla mästarna renodlades byggnadskroppens form med hjälp av enkla geometriska former såsom sfären, konen, pyramiden och cylindern. Det tillbakablickande och nostalgiska ersattes av en djärv och visionär klassicism som byggde på enkla former och avsaknad av ornamentik. Detta ledde även till att Boullée, tillsammans med några andra visionära klassicister, mer eller mindre medvetet lade grunden för ett nytt arkitektoniskt system. Det var en ny kompositionsprincip som utvecklades och som innebar att man frångick den tidigare additiva rumslösningen till förmån för en komposition som räknade slutsumman av delarna redan från början. Boullées främsta insats var att han renodlade formen.

Ur min artikel ”Arkitekturens poesi. Étienne-Louis Boullées arkitekturbegrepp” i Artes, nr 2/2001.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Arkitektur, Brodows blandning, Teori. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s