Från min utpost i Medelhavet

Jag är på Sardinien och sitter och arbetar i min lilla by där inte ens 3:s bredband har täckning. Bättre, då slipper jag läsa DN:s kulturdebatt. Vilken förvirring denna nya autonomirörelse har skapat som jag tycks vara en av hjärnorna bakom. Jag, Lars Vilks och Johan Lundberg. Ungefär.

Något teoribygge har jag dock inte haft för avsikt att skapa  genom min krönika i SVD, som Lars Vilks antydde på sin blogg. Det var i första hand ett försök att reda ut en diskussion som uppstod med Figurationer-debatten. Dock växte den enormt och tog många riktningar, tack vare Jessica Kempe.

Det väsentliga i den diskussionen tycker jag inte var huruvida en bild ger uttryck för en medierad verklighet med fotografiet som grund eller om den bygger på naturstudier – här måste väl ändå Jessica förstå att det handlar om teckning, studier efter modell, studier inför motivet självt in situ. Vad skulle det annars handla om?

Nej, det som jag tyckte var intressant med den där debatten var de olika kvalitetsbegrepp man får hålla sig med om man skall förstå de båda sidorna i debatten. Det postmoderna eller, skall vi säga, förmoderna? Jag skulle inte vilja säga att det står mellan modernism och postmodernism. Den nya autonomirörelsen är snarare en orientering mot den konst modernismen bröt mot, det föreställande motivet och den litterära anknytningen. Postmodernismen i sin tur bröt mot modernismens idé om ett självrefererande, självinnehållande universellt bildspråk.

Jag håller just nu på att plöja postmodern teori och det är riktigt roligt att läsa Rosalind Krauss, Douglas Crimp, Hal Foster, Craig Owens och alla de andra i October-gänget igen. En mycket bra översikt om man vill repetera är Irving Sandlers Art of the Postmodern Era. From the late 1960s to the early 1990s. Där sätts tidskriften October in i ett sammanhang som kan vara bra att känna till för att förstå den radikalisering av kontexten som konsten genomgick under andra hälften av 1980-talet. Diskussionen kring konstens autonomi och den nya autonomirörelsen hör ihop med denna.

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Detta inlägg publicerades i Brodows blandning, Kulturdebatt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s