Klädd för konstens finrum

Modet har alltid blivit styvmoderligt behandlat av konstvärlden när det försökt tränga sig in på konstens område. Intressanta korsbefruktningar mellan konst och mode finns det helt klart, det visade inte minst det seminarium på Kungliga Biblioteket som jag var på häromveckan som handlade om Siri Derkert. Andrea Kollnitz, fil. dr i konstvetenskap höll föredrag om Siri Derkert som modeskapare. På modernismens tid var det förstås enkelt att kombinera kläder med färg och form, även om kläder aldrig lyckades få värde av konst på samma sätt som tavlor i ram.

Nu läser jag i Dagens Nyheter om konceptuellt mode, angående den pågående utställningen Exept When It´s Not, som vill vara något annat än bara konsumtion. Det är förstås mycket idag som vill vara något annat än bara konsumtion. Det mesta skulle jag vilja säga. Du säljer inte en läsk, du säljer en livsstil. Det handlar om att skapa identitet. Konsten är mycket restriktiv med att låna ut sitt högt skattade och dyrbara konstvärde till höger och vänster. Minns ni när David Elliot släppte in Sonys företagsprodukter på Moderna museet 2001? Kritikerna rasade.

För att något ska få konststatus idag måste det vara konceptuellt. Det började med hantverket för några år sedan. Det började kalla sig konceptdesign och fick lysande recensioner av konstkritiker. Nu är det textilkonstnärernas tur att hotta upp sig. Konceptuellt mode är det senaste, som jag undrar om det inte är en variant av wearable art.

Avslutningen på artikeln är väl helt underbar! En så träffande bild av vår stolliga samtid. Här har vi intertextualitet – jodå, för att bli samtidskonstnär (eller forskare inom ett smalt område) är det viktigt med fina begrepp och naturligtvis, glöm inte, könsaspekten. Man kan heller inte bortse från könsaspekten.

Lars Holmberg (det står fel i artikeln) är modeteoretiker och Karin Bjurström har gått textil på Konstfack.

Varför ska modet nödvändigtvis in i finrummet?

– Det är så viktigt, säger Lars Holmgren. Våra kläder blir viktigare och viktigare för vårt identitetsskapande.

Karin Bjurström håller med.

– Det finns så mycket värderingar och sociala koder i hur vi klär oss. Ett klädesplagg kan säga mycket mer än vad mycket konst gör. Konsten verkar också vilja distansera sig från modet. Det finns en fajt dem emellan och det är synd.

– När man pratar om intersektionalitet nämner man klass, etnicitet och kön, men aldrig stil, poängterar Lars Holmgren. Men med dina kläder kan du sätta alla de andra parameterna ur spel. Det pratas det aldrig om.

– Man kan inte heller bortse från könsaspekten. Det är män som har suttit på makten och pengarna. De har bara klätt sig i kostym och kunnat hävda att mode inte är viktigt att forska på eller granska.

Goddag, yxskaft!