Kulturdag i Södertälje och möte med en idealistisk finansman

Idag har jag bekantat mig lite med stadens kulturliv. Sedan jag flyttade till Södertälje för 1 1/2 år sedan har jag då och då tagit en promenad längs kanalen till småbåtshamnen i Ragnhildsborg och vänt. Det är min springrunda på sommaren, hemifrån blir det väl en sju km. Ibland går jag vägen om stan på hemvägen och fikar på Café Tratten eller Wendela Hebbes. Eftersom jag passerade Sankta Ragnhilds kyrka gick jag in. Jag har inga som helst religiösa vanor och besöker bara kyrkor i konsthistoriskt syfte, men när jag nu ändå var där tyckte jag att jag kunde ta del av gudstjänsten. Gudstjänsten var nu en högmässa, och det kändes lite som en fläkt av Italien. Det var inte bara den romanska kyrkans inredning som är ovanligt storslagen, här gjorde flera i församlingen korstecknet och prästen hade fler ceremoniella saker för sig än brukligt.

Mittemot Sankta Ragnhilds ligger Café Tratten som är ett mysigt café och bageri och som på sommaren har uteservering mot kanalen.

På Tratten läste jag DN och åt årets första semla. Jag läste förstås Tomas Lappalainens artikeluppslag om Italien som firar 150-årsjubileum. Det var lite kul att han gav svenskarna en känga. Vi tror så gärna att vi är så mycket mer moraliskt föredömliga än andras.

Av svenska medier får man ofta intrycket att Italien lider under en mediediktatur som stryper avvikande åsikter och strömlinjeformar idéflödet. Det är en felaktig beskrivning. Den som lever en tid i Italien får snarare kvävningskänslor vid återkomsten till den konforma svenska offentligheten. I Italien bryts så skilda meningar att debatten i en svensk sensibilitet tycks befinna sig på det samhällsfarligas gräns. Men det beror på att debatten här hemma inte präglas av den befriande tolerans för olikhet som genomsyrar den italienska.

När DN var färdigläst gick jag till konsthallen i Luna kulturhus. Jag hade tur att komma när det var visning av den pågående utställningen Möte i färg. Det var konstsamlaren och finansmannen Staffan Rasjö som höll i visningen, vilket han gör varje lördag och söndag fram till utställningen stänger. Utställningen är nämligen en del av hans samling av svensk 1900-talskonst. Rasjö som bor i Södertälje är också konstmecenat och har ett engagemang i Vida Museum och Konsthall på Öland där Rasjösamlingen finns.

Ann Edholm och Lage Lindell. Foto Södertälje konsthall.

I en video som är ett samtal med Rasjö kommer vi honom nära som människa. Det gjorde vi också i den lilla grupp som hade samlats i Södertälje konsthall. Där stod en slipslös helt ödmjuk människa och talade om sin konst och varför den betyder något för honom. Nu får man väl säga att han inte bara är idealist utan också har en synnerligen god näsa även för konst med verk av konstnärerna Torsten Andersson, Olle Bærtling, Ann Edholm, Eddie Figge, Jarl Ingvarsson, Lage Lindell och Ulf Trotzig. Det är kanske det som är spänningen med att samla på konst och aktier – att se hur det går för dem.

Advertisements

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Dagbok. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kulturdag i Södertälje och möte med en idealistisk finansman

  1. Gabrielle Björnstrand skriver:

    Väljer man så säkra kort är det kanske inte så spännande som det låter. Det är lite som att köpa Astra Zeneca, Gazprom och Securitas.
    Men däremot kan man förstås förena ett starkt estetiskt intresse med en god investering. Fair enough!

  2. Staffan Rasjö skriver:

    Hej Anna
    Tack för artikeln Kulturdag i Södertälje. Mina barn håller absolut med om att ett besök på Kafé Tratten är en del av Södertäljes kultur. Martin Olssons orgelkonserter i Sankta Ragnhild tvärs över gatan går jag själv ofta på. Nu, med snart bara en vecka kvar av ”min” konstutställning i Luna Kulturhus, hoppas jag att många upptäcker Möte i färg liksom du gjorde. Öppet varje dag t.o.m. 27 mars.

    Svar till Gabrielle Björnstrand
    Jag sänder en speciellt tanke till dig: Nu har jag i min aktieportfölj både Gazprom (dom äger en femtedel av världens samlade reserver av naturgas) och AstraZeneca (ett inte okänt Södertäljeföretag som värderas lågt på dagens intjäningsförmåga). Men låt inte den kunskapen ta uppmärksamheten från Jarl Ingvarssons fantastiska målningar på utställningen, se dom!!!

    Vänligen
    Staffan

    PS Intressant blogg, bl.a. läste jag debatten rörande Kalmar Konstmuseum. DS

  3. brodowinzaina skriver:

    Hej Staffan: Tack själv, det var en angenäm visning! Jag brukar besöka utställningar precis just så där, inkognito och iklädd vandrarkängor och friluftskläder. Jag ska ta del av fler kulturinstitutioner i Södertälje så småningom. Det blir nog fler inlägg om det här på bloggen.

    Gabrielle: Det är lite frågan om hönan och ägget. Vad kommer först? Konstnärens position som lockar investerare att investera eller investerarens investering som säkrar konstnärens position? Jag tror att det finns en mycket intrikat växelverkan där.

  4. Jo, Staffan, vi missförstår så gärna varann. Det var inte ordet ”aktiefond” som var hooken, det var ordet ”spännande” i Annas artikel. Ett ord som mestadels brukas i samband med ett risktagande, kanske att man följer alldeles egenartade konstnärliga val (Typ Ulf Linde) eller att man vågar satsa på konstnärer som inte redan ger hög avkastning.
    Därmed menade jag att det inte fanns något särskilt ”spännande” i det ovan nämnda urvalet. Det var lite för säkra kort, lite Gazprom över det. (Vilket inte hindrar att jag tror mannen tycker om sitt urval)

    Sen tycker jag du ska vara glad åt dina aktier, jag skulle själv gärna köpa lite Gazprom OM jag var säker på att de höll sina arbetare med hyfsade löner, hyfsade arbetstider, etc.
    Jag har inte minsta lust – så gammalmodig är jag – att tjäna pengar på att folk har det skit, i Sovjet eller Kina eller här. Och det är här, där konsten vallar gäss tillsammans med vargarna, som det kan kännas rätt problematiskt.

    • Staffan Rasjö skriver:

      Gå till Konstakademien och se Ulf Trotzigs utställning (pågår t.o.m. 15 maj). Även om målningarna nr 10 och nr 22 inte är ”börsnoterade” så är jag nyfiken på vad ni tycker…
      Vänligen
      Staffan

  5. Ett litet apropå om Gazprom, inte världens bästa kulturbeskyddare?
    ”Gazprom som enväldig mediemogul betyder framförallt att den spröda ryska demokratin förtvinar ytterligare och att kriget i Tjetjenien kan fortgå, eftersom Kremls marionetter i det sönderskjutna Groszny aldrig riskerar att få opinionen emot sig.”

    För er bildnings skull, herrar och damer, kan ni läsa hela artikeln ur vilket citatet är hämtat på Jens Christan Brandts blogg: http://jenschristianbrandt.wordpress.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s