Vetenskapen, den svåraste konsten

Några av oss har kommit en bra bit in i medelåldern. Några av oss är gråhåriga. Några av oss har blivit gamla. Jag återknyter till sammanhang som jag i perioder av mitt liv har glidit ut ifrån för att åter våga närma mig. Disputationsluncher. Tacktal. Kära återseenden. I går var det Mikael Ahlund som disputerade på avhandlingen Landskapets röster. Studier i Elias Martins bildvärld. Det är ett avhandlingsprojekt som har pågått under många år och som nu är i hamn. Alla som ror i land sina avhandlingsprojekt är värda beundran och respekt.

Min egen resa har varit krokig. När jag började på forskarutbildningen i mitten av 1990-talet var jag inne i en process som var tvungen att ha sin gång. Den utvecklingen gick inte att kombinera med avhandlingens format. Det är först nu, så här långt senare, som förutsättningar finns för mig att skriva en avhandling där jag har hela mig själv med, utan att ge avkall på vetenskaplig akribi. Förutsättningarna är således avklarade: jag har tuktat mig själv, på väg att bli en slipad diamant. Nu vill jag också uppnå samma transparens. Dags att skrida till verket.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s