Otto van Veen (1556-1629). Allegori över ungdomens frestelser.
Jag har börjat läsa katalogen till Nationalmuseums utställning Lust & last som öppnar i veckan. Det fick mig att reflektera över ett samtal som jag lyssnade till på pendeltåget. Två yngre kvinnor, runt 20, diskuterade en Pontus som den ene av dem tydligen var intresserad av – de hade redan haft sex, så mycket framgick av samtalet – men hon hade andra planer med Pontus än att bara ”strula”, fast Pontus var inte redo för ett förhållande. Den andra kvinnan var Pontus kompis. Pontus nuvarande flickvän, eller kanske snarare strul, hade fått klamydia och de båda kvinnorna diskuterade skuldfrågan (hon hade nämligen inte använt kondom) och resonerade sig fram till smittkällan. Snabbt kunde de summera Pontus alla sexuella kontakter – inklusive dem själva – och fann det troligt att det var Pontus som hade smittat henne och inte tvärtom.
Nu var det inte bara detaljerad information om vem som hade legat med vem som vi andra i vagnen fick veta utan också hur det hela hade gått till och graden av alkohol med i leken. Det torde vara en venerologs våta dröm.
Nu är inte jag speciellt lastgammal, men för 25 år sedan, när jag var i deras ålder, skulle ett sådant samtal inte ha ägt rum i en fullsatt pendeltågsvagn. Vi var också mer försiktiga när det gällde sex, dels av rädsla för HIV, men också för att det ansågs lite opassande, framför allt för tjejer, att ”knulla runt”. Vi var mer monogama, åtminstone så länge relationen varade. Jag kan inte minnas att det fanns några tabun kring sex, något man inte kunde prata om, men man gjorde skillnad på privata och offentliga sammanhang när man talade om sex.
På ganska kort tid har någonting hänt. Ungdomar inte bara pratar om sex offentligt på tåg och tunnelbanor, uppmuntrade av media att #prataomdet#, de ska också behöva stå längst fram i klassrummet och hålla fördrag för sina klasskamrater om kroppens mest intima delar och vad vi gör med varandra – UR har ett program på teve i sexualkunskap som jag vid något tillfälle har plågat mig igenom.
På RFSL:s hemsida säger man så här om sex och könssjukdomar:
Att få en könssjukdom är inget märkvärdigt egentligen. Det handlar mycket om värderingar och moraliserande kring sex som gjort dem lite skamliga. För när allt kommer omkring så är det något som man får ta med i beräkningen när man har sex. Och alla kan drabbas. Varken hiv eller andra könssjukdomar bryr sig om status, ålder, sexuell läggning eller etnicitet. Bakterier och virus passar på att sprida sig vid första bästa tillfälle. Kondom ger ett bra skydd vid många typer av sex, men gör inte att du helt slipper grejen med att testa sig ibland. Särskilt inte om du har mycket sex med olika partners.
Könssjukdomar bryr sig alltså inte om hudfärg, ras, kön och klass. Nej, det är bra att veta, könssjukdomar är synnerligen moderna och jämställda. Men vad ger det egentligen för signaler till dagens ungdomar? Och var tar erotiken vägen, de där intima stunderna som hör till den privata sfären, när vårt jämställda, moderna och upplysta samhälle vädrar allting offentligt? Tacka fan för att det behövs pratas om det!
I utställningen Last & lust finns många bilder som var gjorda för privat bruk. Förr gjorde man skillnad på privat och offentligt när det gällde sex. I det offentliga rummet tumlade allegoriska gestalter runt nakna i famntag medan kärlek i det privata främst försiggick mellan två parter. Här J. T. Sergels vackra teckning:
Brodows blandning 
Mon dieu. Vad säger man. Vet bara hur otroligt trött man kan bli på hela grejen, många år i förväg, p.g.a. allt tjat i media och i skolan, tvångsstudiebesök på Ungdomsmottagningen när man inte ens är ungdom än.
Jag tror att det är brist på kunskap och fostran, att sitta och prata högt om sitt eget sexliv på T-banan, hur intressant är det för oss andra? Det bästa jag har upplevt sexuellt i livet är när det funnits en stark åtrå mellan min partner och mig, och inte bara teknik. Det är inte allom givet att få uppleva, minnen som jag är väldigt rädd om och de är bara mina minnen.
MT: Ja, inte kan det vara lätt att vara ungdom idag. Tänker lite grann med sorg på vad de utsätts för. Jag har en son i den åldern. Det är heller inte så konstigt att det hos ungdomar idag väcks motrörelser som kyskhet (inte ha sex före äktenskapet-rörelsen) inspirerat av de amerikanska konservativa kristna eller nykterhetsideal. Många ungdomar idag väljer att inte dricka alls. Där har kanske muslimer föregått med exempel.
Eva: Håller absolut med dig om detta. Fast anledningen till att jag tog upp det är att det inte är första gången som jag sitter på pendeln tillsammans med en grupp ungdomar och hör sådant här. Det var ingen engångsföreteelse utan är en del av ett mönster.
Min erfarenhet av den perioden var att det var då som jag behövdes mest som närvarande förälder. Hur många inser det i dag? Jag tror att det är lätt att släppa sina ”barn” för tidigt, jobbigaste tiden som förälder var tonårs tiden. Underbart att den tiden är över och att det gick väl för de ”små liven”. I dag lever nog ungdomarna mer med att se ytan som viktig. Jag har försökt få vårt skolväsen att ta in psykologi och filosofi som kärnämnen i skolan, men vårt skolväsen är inte redo för det än. Dessa två ämnen är något jag skulle vilja ge varje ungdom som hjälp både i livet och för sin framtid.
Tyvärr lever vi i en tid då den privata sfären är utrotningshotad. Tror också att det kommer en motreaktion. Ja, den finns redan.
Håller helt med dig Anna; att förvandla det sexuella och sensuella till enbart sex, det köttsliga, är en sorglig förminskning. Dessutom tror jag också att vi mår bra av att ha ett allra heligaste inre rum, dit endast få får tillträde.
Ungdomar idag blir översköljda med information om hur man ska skydda sig vid sex, men får inte lära sig något om hur man skyddar sitt mest sköra. Därmed får de inte lära sig att värdesätta det heller. Det är synd.
Till och med sådana som vill tas för intellektuella (kärngänget kring #prataomdet och andra), är blinda kring det här. Det är talande att en samtida synonym för ”att knulla runt” är att vara polyamorös…
Jag tycker att det du tar upp är ett tveeggat svärd. Å ena sidan så kan en allt för stor öppenhet skapa en distans och en viss klinisk inställning till sex. Å andra sidan så anser jag att vi ska, och bör, tala öppet kring sex utifrån värderingar. Individen tror jag gagnas av att omge sig med en viss personlig integritet samtidigt som den gagnas av samhällets öppenhet.
Problemet hos RFSL ligger i att samhällets öppenhet också ska vara individens. Ingenting bör vara konstigt för samhället och därför inte heller för den enskilda personen. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Framför allt handlar det om olika plan, det privata och det offentliga. Jag kan som person inte vilja dittan och dattan men det betyder inte att jag tänker fördöma eller hindra andra från att göra det. Det är den typen av öppenhet som borde gå före den privata öppenheten. Det verkar dock som att tala om sex handlar om någonting helt annat: en ”frisinnad” inställning till allt som har med sex att göra och ett krav på att även individen måste vara öppen (och välvilligt inställd) till att delge sig och testa något nytt.
Öppenhet behöver däremot inte ha ett egenvärde för individen. Som ni nämner kan till och med någonting gå förlorat. Vad jag vet så förordar RFSL när de är ute i skolorna att man alltid ska göra det som känns rätt för en själv och inblandade parter, att alltid respektera ett nej (både från sig själv och från andra). Men om detta blandas samman med en slentrianmässig öppenhet där allt är tillåtet finns det en risk för att vad som känns rätt och eller inte, inte framstår som lika klart.
Så hur ska vi kunna öppet diskutera värderings frågan samtidigt som den enskilda individen att uppskatta värdet av integritet?
(För övrigt kan tilläggas att jag i tonåren var rätt så explicit i mitt sätt att uttrycka mig men det betydde nödvändigtvis ingenting. Snarare var det så att vuxnas tal om allt som är heligt och intimt provocerade till den grad att det kändes nödvändigt att provocera tillbaka. Det var mycket lättare att ta in det budskapet i en miljö där jag själv fick resonera mig fram till det alla vuxna försökt tvinga på mig: nämligen att jag gillar integritet. Kan vara värt att påminnas om,)
Gunnar: ja, det är helt klart att vår tid måste skapa eufemismer för sådant som förr ansågs skamligt. För om man ska man ta bort rättesnöret i ett samhälle, dygden, och jämställa lust och last får man problem med ord som har en negativ klang.
Vår tid har andra dygdemönster. Det stod helt klart på den pressvisning för utställningen Lust & Last som jag var på häromdagen.
I.S: du har många kloka tankar och ser nyanserat på saken! Den fråga du ställer, om hur vi skall kunna kombinera öppenhet och acceptans i samhället med individens behov av integritet, är inte lätt. Jag ser det som den liberala radikalismens dilemma. Man är så mån om att det inte får finnas några ”förlegade föreställningar” som skulle kunna utgöra ett hinder för individens självförverkligande att man även bannlyser värderingar, rättesnören och moraluppfattningar över lag. Problemet är att det blir så svårt för den enskilde individen att axla detta och orientera sig. Där tror jag att konservatismen har något att tillföra.
Jag är en tjugoårig tjej och tycker själv att det är bedrövlig hur vi i dagens samhälle ser på intimiteter. Tror du synen och den girighet att vara så öppet som möjlig kommer förändras, om ja i så fall hur??
Hej!
Ja, jag är övertygad om att det kommer att förändras. För din del kommer det att se annorlunda ut i och med att du blir äldre, kanske bara inom några år, för samhället i stort tror jag att den överdrivna öppenheten att tala om allt offentligt kommer att ge sig när det inte är intressant längre, när det inte längre finns några gränser att spränga. För vad är intimitet? Det handlar vanligtvis om tvåsamhet, inte offentlighet. Det här kommer vi att vilja vara mer rädda om framöver. Jag vill inte ha tillbaka en tid när man inte kunde prata om sex och samlevnad, när det var tabubelagt och skamligt, men jag tror att det kommer att reglera sig själv så småningom och integritet blir istället ledord, inte överdriven öppenhet.