Amor och Psyke av David

Jacques-Louis David, Amor och Psyke, 1817

Jag är just nu inne i Lust och Last-temat och hittade den här fina målningen av David. Det mytologiska motivet är förstås bara en anledning att skildra ett för människorna angeläget ämne: kärlek, sex och relationer. Det här är Psyke som var en jordisk prinsessa som var så anslående vacker att hon konkurrerade med gudinnan Venus i skönhet.  Venus var mycket irriterad över detta och skickade ner sin son Amor med uppgiften att skjuta sin kärlekspil i Psyke som skulle förälska sig i en ful man. Istället för att driva Psyke i famnen på en ful man förälskade sig Amor i Psyke och de inledde en hemlig kärleksrelation.

Det som är fint i den här målningen är hur Amor försiktigt lyfter undan den sovande Psykes arm för att inte väcka henne. Vi ser genom fönstret att det har börjat ljusna i horisonten, snart går solen upp och då skall Psyke upptäcka vem det är hon har i sin säng. Amor måste avlägsna sig under natten för att inte avslöja sin identitet.  Enligt myten blir Psyke lämnad av Amor då hon tjuvkikar på honom i lampans sken. Han straffar henne genom att överge henne och aldrig mer komma tillbaka. Trots böner om förlåtelse blir hon lämnad kvar ensam i outhärdlig sorg.

I den här målningen är det inte en sviken Amor som lämnar Psyke utan en nöjd yngling som ler mot betraktaren i samförstånd. Han är på väg att lämna sin älskade från deras kärleksnäste innan dagen gryr för att vara en fri man, utan bindningar. Han vill inte ta konsekvenserna av deras förbindelse i dagsljus och erkänna för henne vem han är. Han smyger till henne istället om natten och tänder hennes låga, men ger sig därefter iväg. Det är Psyke som blir lämnad, sviken och övergiven, och därmed har han också uppfyllt Venus dom att hon för alltid skall bliva olycklig.

Advertisements

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Amor och Psyke av David

  1. MT skriver:

    Det här stärker celibatövertygelsen jag fick efter ditt förra inlägg..!

  2. brodowinzaina skriver:

    Så långt som till celibat behöver man ju inte gå, men bäst är att vara försiktig med sig själv.

  3. Lars skriver:

    Otroligt fin och spjuveraktig David! Ganska långt ifrån den där högtidliga och stela nyklassicismen man fick se prov på när man läste konstvetenskap. Jag blir nyfiken på att se mer av hans verk. Kanske finns det fler pärlor av det här slaget!

  4. Gabrielle B skriver:

    Om du är intresserad av att fördjupa dig i myten, finns en intressant och psykologiskt djupgående tolkning av Erich Neumann; den heter helt enkelt Amor&Psyche, om jag minns rätt.

  5. brodowinzaina skriver:

    Lars: Ja, David är inte bara Horatiernas ed och Marats död – även om dessa båda målningar tillhör mina favoriter. Han är också en skildrare av mer intima psykologiska motiv.

    Gabrielle: Tack för tipset! När jag får tid någon gång i framtiden skall jag fördjupa mig i just sådan litteratur.

  6. brodowinzaina skriver:

    Här hittade jag förresten en länk till Erich Neumanns tolkning av Amor & Psyke: http://www.euphoniousmonks.com/amor.htm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s