På väggen framför mig där jag har mitt skrivbord hänger en anslagstavla av kork. Medan jag sitter och skriver faller min blick ofta på de konstkort som jag har nålat upp på tavlan. På den finns ingenting annat än bilder, ett urval konstkort som har köpts vid olika tillfällen det senaste året med undantag av ett vernissagekort som har jag fått mig hemskickat.
Samtidigt som denna samling av bilder har byggts upp på ett närmast slumpartat sätt är det ett noga avvägt och personligt urval. Min omedvetna men bestämda blick har blivit attraherad av en bild som jag sedan har bestämt mig för att köpa. Det mest framträdande draget är att de alla innehåller svart. De har grafisk skärpa och är kontrastrika.
Mitt minne av utställningen Eleganten Jolin på Liljevalchs var knappast ett hotfullt gap med vassa tänder, som en fisk som slukar en annan fisk, men den bild som jag valde i museishopen och som fick representera utställningen var just denna.
Einar Jolin, Stilleben med fruktkorg, 1959. Olja på duk. Privat ägo. Foto: Andy Liffner. Bilden är något beskuren.
Jag minns att jag lade märke till den blanka ytan på bordet och de perfekt rundade citronerna när jag såg målningen i utställningen. Där visades andra stilleben med liknande motiv. Alla med lika välstädade borgerliga interiörer, ofta med ett tydligt drag av kineserier: en avsaknad av djupperspektiv och med dekorativa detaljer som djur och växter. I den bild som jag valde att ta med mig hem är det en annan Einar Jolin än eleganten. Det är en Jolin med dramatik och svärta, även på ett existentiellt plan.
Brodows blandning 