Jag ser att Skövde kulturhus har en pågående utställning om sport i konsten (t o m 27/8). Det får mig att minnas en idé till avhandling som jag hade på 1990-talet, som jag faktiskt sökte och kom in på forskarutbildningen med, men som jag sedan övergav till förmån för det ämne jag har nu.
Jag hade tänkt att syssla med idrottsrörelsens ikonografi (min C-uppsats handlade om väggmålningar med idrottsmotiv i läroverk vid sekelskiftet och min D-uppsats om Stockholmsolympiadens affisch, diplom och medaljer) – men jag insåg efter att ha rotat i arkiven ett par månader, att det där ämnet var uttömt på nyfikenhet för min del. Utgångspunkten för valet av ämne måste vara något jag står helt främmande inför men är starkt fascinerad av. Min fascination för en del konstnärer jag stötte på då kvarstår dock. Om jag skriver en biografi en dag skulle det vara roligt att komma Arvid Fougstedt närmare in på livet. Eller Ola Billgren – men det är ett helt annat tema.
Arvid Fougstedt, Boxare, 1920
Interiören i den här målningen är en sportklubb, kanske till och med en boxningsklubb, men det är mindre troligt. Det ligger ett par hantlar på golvet och någon boxningsring är det inte tal om. I stället tävlar två boxande män och en sittande man om utrymmet i samma koncentrerade bildrum. Spiraltrappan bakom den sittande mannen i skinnjacka och keps förlänger hans kropp uppåt i en s-rörelse som förenas med en valvformad öppning i väggen. En affisch fasttejpad på dörren antyder en svensk flagga och bokstäverna BOX. Den svartvita infällda bilden föreställer en boxare framifrån som knyter nävarna i luften.
Motivet har sin förankring i tiden – idrotten hade under 1900-talets första decennier blivit en växande rörelse, på väg mot en folkrörelse. Boxning hade ingen förankring i den svenska arbetarklassen utan importerades utifrån. Svenska boxningsförbundet bildades 1919 och under 1920-talet kom svensk elitboxning att nå stora framgångar. Idrottsrörelsen hör samman med både modernitet, folkrörelser med demokratisträvanden och nationalism.
Det som är intressant i den här målningen är hur Fougstedt kombinerar idrottsmotivet med motiv som hade traditioner från renässansen. I Paris där han vistades 1908-17 blev han starkt påverkad av mötet med Jacques-Louis David. David komponerade också sitt motiv på en scen omgiven av arkitektur med valvbågar. Öppningen i väggen i Fougstedts målning är också en öppning ut till ett omgivande landskap utanför bilden. Istället för ett florentinskt eller nederländskt landskap som i renässansmåleriet ser vi en stadsbild i fjärran, förmodligen Stockholm. Jag tänker mig också att de perspektivförvrängda stenplattorna är en motsvarighet till de betydligt mer påkostade interiörer som Jan van Eyck målade.
Arvid Fougstedt blev den nya saklighetens främsta företrädare i Sverige.
Brodows blandning 
Två tips som kanske skulle intressera dig: Kristianstads konsthall kommer till hösten visa en utställning i temat (eller mer specifikt; om konst och sport betraktas som varandras motsatser); http://www.regionmuseet.m.se/kristianstads_konsthall_sport-i-konsten.htm, och i samband med detta kommer Regionalt konstpedagogiskt nätverk i Skåne (Dunkers Kulturhus, Kristianstads konsthall, Lunds konsthall, Malmö Konsthall, Malmö Konstmuseum, Moderna Museet Malmö, Stiftelsen Wanås Utställningar och Ystads konstmuseum) att ge en workshop/fortbildningsdag den 31 oktober (kan dessvärre inte länka då jag endast hittar en PDF-fil om dagen).
Tack Camilla!