”Syster Anna”, 1877. Bilden är beskuren
MÅLMEDVETEN Carl Fredrik Hills målningar från sista året före insjuknandet är några av de intressantaste på utställningen – mörkare, hotfullare och med starkare färger.
I år är det 100 år sedan Carl Fredrik Hill dog. Han föddes i maj 1849 i Lund och växte upp som ende sonen i en familj med fem syskon. Två av systrarna dog i unga år, varav särskilt förlusten av syster Anna tros ha varit en bidragande orsak till den psykos han drabbades av i slutet av år 1877.
Hill-kännaren Sten Åke Nilsson, professor emeritus i konstvetenskap vid Lunds universitet, som tidigare har publicerat en rad arbeten om Hill har till jubileet skrivit en mycket omsorgsfull katalog. Den täcker ett större material än vad utställningen visar men följer i huvudsak samma upplägg och är rikt illustrerad.
Den störste av alla målare, så såg han på sig själv. Med en okuvlig vilja lyckades han övertala den motvillige fadern att bekosta studier vid Konstakademien i Stockholm. Men han stannade bara där i två år eftersom den undervisning han erbjöds inte motsvarade hans förväntningar. Düsseldorfmålaren Edvard Bergh, Hills lärare på Akademien, stod för ett föråldrat ideal. Mer inspirerande för den unge konstnären var i stället Alfred Wahlberg vars lyriska landskap i månsken i den moderna franska tekniken öppnade dörrar till en annan värld.
Det var alltså med en stor målmedvetenhet och sikte på en framgångsrik karriär som Carl Fredik Hill anlände till den franska huvudstaden. Som landskapsmålare var förstås landsbygden utanför Paris den plats dit Hill begav sig för att finna motiv.
Salongen var det nålsöga som varje aspirerande konstnär måste ta sig igenom. En av hans målningar vet man blev antagen, men i övrigt uteblev framgångarna. Hans korta men intensivt verksamma period som landskapsmålare tog också en radikal vändning i och med insjuknandet i schizofreni.
Det sista året före insjuknandet märktes en förändring även i måleriet, det blev mörkare, han använde starkare färger och stämningen blev hotfull. Dessa målningar är i mitt tycke några av de intressantaste i utställningen. Han är här betydligt mer originell än i det förvisso mycket skickliga landskapsmåleriet där inflytandet från de franska målarna är stort.
Man kan ställa sig frågan vad det var som gjorde Hill till en i dag firad konstnär. Vid hans bortgång 1911 var hans närmast obefintliga framgångar helt bortglömda. Återstoden av sin levnadstid tillbringade han i barndomshemmet i Lund. En hel del teckningar och målningar från sjukdomstiden ser vi i utställningen.
En anledning är att impressionismen visade sig gå segrande ur striderna. Friluftsmåleriet i Barbizonskolans efterföljd som räknas som föregångare till impressionismen uppvärderades per automatik. En annan orsak får tillskrivas hans galenskap. Framför allt har modernister intresserat sig för sambandet mellan sjukdom och konst.
Hill blev en samtida modernist för Gunnar Ekelöf och andra diktare och konstnärer som uppskattade det primitiva i hans sjukdomskonst. Vilken period i Hills konstnärskap som har bedömt som viktigast har alltså varierat över tid. Personligen föredrar jag den mindre originelle men friske Hill.
Anna Brodow Inzaina, SvD 22 september 2011
Brodows blandning 