Vi har sett lite konst i helgen, min man och jag. Det är alldeles utmärkt att ha med honom på konstutställningar. Han ger mig så många bra infallsvinklar. Verklighetens folk kallar jag honom för. Känns skönt att som konstkritiker vara förankrad i verkligheten. Så att det inte blir ”fria fantasier”. He, he.
I går var vi på Liljevalchs nyöppnade utställning Helvetet. Vi blev stående båda två inför samma målning, andäktiga. Gå dit och upplev Marcus Larson! Wow, han är fantastisk!
Tänk att det som sticker ut på en utställning idag är en 150 år gammal målning föreställande ”Hav i månsken med fyr och brinnande ångfartyg”, målad 1859. Jag minns när jag läste grundutbildningen i konstvetenskap, det här var i slutet av 1980-talet. En i klassen ville skriva en uppsats om Marcus Larson. Han skämdes märkbart när han lade fram sitt förslag till uppsatsämne och försökte skoja bort det lite, men jag tror nog att han var lite imponerad av honom i alla fall. Trots att det då betraktades som det absolut sämsta i konstsmak. Vi andra höll oss för näsan. Så här, i ett helt annat sammanhang, är han så rätt.
Brodows blandning 
Ja, han och Peder Balke kan ta varann i hand (obs, ej ironi). Den här utställningen verkar ovanligt sevärd.
Peder Balke är absolut en favorit. Han är lika outstanding i sin tid.
Läckert. Ska gå och se. Men månskenet och eldskenet konkurrerar, tycker jag. Vad hade hänt om han hade dämpat månen? Och var kommer det andra röda skenet i bildens vänsterkant från?
Ja, du måste absolut gå och se den för bilden gör inte på något sätt rättvisa åt motivet. Det som brinner i vänsterkanten minns jag inte, kanske är det ytterligare ett skepp? I vilket fall är det en sevärd utställning.
Kommer ej ihåg exakta sammanhanget vad gäller uppsats, men ”skämmas märkbart” vet jag inte vad det var eller är. Däremot var jag på det klara med vad andra tyckte om M Larsson. Så jag positionerade mig inom de kontextuella värdehierakierna antar jag. Det är ju som bekant det som konst och bilder och estetik handlar om. NOT!
Förvänansvärt bra blogg det här! Hälsning från en gammal kursare, Konsthistoriker.
Åh, Bastion! Ja, men jag måste ju överdriva lite grann för att förbättra historien. Nåväl, jag minns i alla fall dina rodnande kinder. Tack!
Markus L kan väl numera räknas som nån form av proto- populärkultur. Fantasy! Han har till och med ett stjärnfall/komet på samma sätt som Spielberg har i sina filmer. Gunnar Brusewitz skrev träffande ”vi tycker kanske att hans dukar var överdramatiserade teaterlandskap, men mycket i dem var sant” (1961). Ett tips är att iakttaga fullmånen en höstkväll med lagom med moln. Det ser faktiskt ”kitschigt ut på riktigt”.