Jag hade skrivit en fin betraktelse över julfirande men förlorade hela texten innan jag hade hunnit spara. Av någon anledning hade jag valt bilden till texten innan jag började skriva, alltså bilden ovan, som inte alls hade med ämnet att göra: ”vanligt och ovanligt julfirande”, utan mer visar frusna kommunikationer, insnöade inlägg och gammalmedia. Det är ju typiskt att ett inlägg med en sådan bild försvinner innan man hunnit spara.
Det är kanske meningen att jag på julafton skall skriva en bloggpost om vad jag tycker om sociala media och Twitter? Tidningen Journalisten hade en intressant intervju med mediestrategen Brit Stakston som är specialiserad på sociala medier. Hon menar att Twitter har skapat en ny medieelit. 18 av 30 av de mest aktiva Twitter-kontona tillhör folk inom mediebranschen. Det är en sekt, menar Stakston. Hon blir dock tillbakavisad av en av de mest flitiga twittrarna, journalisten Sofia Mirjamsdotter, som menar att det inte är så längre. Det förekommer dagligen konflikter inom den s.k. ”bubblan”, vilket skulle vara ett bevis för att det inte längre är en sekt. Mirjamsdotter menar att hon själv har fått mycket kritik i samband med den nystartade sajten Ajour. Tja, vad skall man säga om det?
Själv skippade jag Twitter när jag upptäckte att människor jag följde trängde in i mitt liv på ett oönskat sätt. Jag kan inte förstå hur folk har tid med sådant där, att sitta och twittra. Läser man några utvalda personers inlägg är det sällan varken underhållande eller substantiellt. Det finns dock undantag. Thererse Bohman är en utmärkt twittrare, dock förstår jag inte hur hon har tid att kommunicera så med omvärlden och ork att alltid bemöta andra. Jag beundrar de som kan, men skulle själv inte klara av det. (Jag gick in och ändrade på en mening där som lät mer negativ än vad det var avsett.)
Jag föredrar bloggen för att det är en kommunikation främst i ett privat rum, öppet för omvärlden. Bloggvänner kan bli vänner även irl, men framför allt är det ett rum för reflektion. Jag tar helt enkelt risken att vara insnöad från omvärlden ännu ett år och väljer att kommunicera – med mig själv.
Brodows blandning 
Håller med om det mesta. Twitter känns som en ständig retning, som de inblandade nog har fastnat i. På samma sätt som vi alla kan fastna i olika beteenden. Twittra kommer jag i alla fall inte heller att göra, i varje fall inte före pension. Men däremot – om något ödesdigert händer – som i Arabländerna, ÄR ju Twitter ett utmärkt redskap, har det visat sig.
Twitter avskalad sin narcissistiska komponent.
Jag tycker julkortet var fint. Påminner mig om en särskild telefonkiosk jag var tvungen att använda på ön Barra i Skottland; såg ut så där. Och var underligt nog belägen en bit utanför byn. Kanske för Hemliga Samtal.
Låt oss föra hemliga och ohemliga samtal vidare! God jul!
God Jul själv Gabrielle!
Fotot är inte mitt utan taget från ej sajt med fria foton, alltså utan copyright. Jag har läst även det finstilta, men man får faktiskt använda foton på http://www.morguefile.com/archive/ fritt. Jättebra om man vill pynta sin blogg med något oväntat.
Ja, låt oss föra våra bloggsamtal vidare, i cyberspace och i det inre rummet vänt mot omvärlden.