”I Sverige år 2012”

”I Sverige år 2012” har blivit ett begrepp för när något som uppfattas som oerhört otidsenligt fortfarande tillåts existera i vårt moderna, upplysta och jämställda land. ”I Sverige. År 2012” kan även skrivas med punkt emellan för att riktigt betona att det hör historien och ett annat samhälle till.

Nu senast var det Therese Eriksson, ny skribent i Expressen, som tog till uttrycket ”I Sverige år 2012”. Det gjordes med anledning av att KD-ledaren Göran Hägglund meddelade att partiet byter åsikt i frågan om tvångsterilisering för könsbytare. Artikeln utgår från en omläsning av Virginia Woolfs Orlando från 1928 (Norstedts klassikerserie, 2012).

Orlando må vara en fiktiv skapelse, men hon är samtidigt ett uppfriskande in your face-uppror mot alla dem som ropar ”naturvidrigt” när man i Sverige år 2012 vill försvara en demokratisk värdegrund där ofrivillig sterilisering av medborgare inte ingår.

Jag tänker inte gå in på boken här eller Erikssons läsning av boken, det som intresserar mig är hur hon markerar sig gentemot Kristdemokraternas hittills ensamma försvar för sterilisering i samband med könsbyte.

Jag vet inte om jag tycker att det är så där helt självklart att det är lämpligt att föda barn om man har bytt kön. Det är varken en demokratisk rättighet att sätta barn till världen eller att byta kön, det är en möjlighet som ges oss av naturen och av samhället. Det är en gåva.

Att ett parti i regeringen har andra åsikter än de övriga partierna om lämpligheten i att blanda samman det vi har fått av naturen (Gud) och den hjälp vi kan förvänta oss av samhället tycker jag är helt i sin ordning. Det hör också till den demokratiska värdegrunden att få strida för den åsikten.

Jag tycker att det är synd att Hägglund backar i den här frågan, inte för att jag är besviken kristdemokrat utan för att jag värnar om åsiktspluralism och demokrati. Enligt min mening borde kristdemokraterna istället ta sitt värdekonservativa ansvar och inte lämna högerflanken öppen för mindre humant värdegrundade partier att fylla tomrummet.

Advertisements

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Genus och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till ”I Sverige år 2012”

  1. Jag går inte in på politiken här. Skönt att lämna den ett tag.

    Men det är alltid barnet som kommer först; inte barnegoisternas egna behov och föreställningar om rättigheter.
    T.ex. JAG vill ha barn, men jag skiter i om barnet någonsin får veta vem dets far är; och/eller om han har tvåhundra andra inseminationsbattingar runt om i Sverige.

    Det ÄR ingen mänsklig rättighet att få barn med vilka medel som helst, lika lite som det är en mänsklig rättighet att ha sångröst eller atletiska talanger. Men Jag-Vill-Ha-mentaliteten sträcker sig hur långt som helst. In på områden där allting handlar om det du säger ”en gåva”.

  2. brodowinzaina skriver:

    Ja, att barnet skall vara i centrum och inte föräldrarna är det många människor som kan instämma i, oavsett partipolitik. Egentligen borde det inte bara vara KD:s ansvar att kritiskt reflektera över ”livsstilsliberalismen”. Frågan är inte partipolitisk egentligen utan handlar om hur vi ser på livet och hur vi förhåller oss till rättigheter respektive gåvor.

  3. Fransyskan H skriver:

    Sen kan man väl i just detta fall ställa sig frâgan vad som skall anses gâva – och varför man isâfall skulle vilja ta bort just gâvan vid könsbyte.
    Vad som är moral och inte, vad som är livsttsilsliberalism och inte är svârt att se klart i vad gäller frâgor vi just stâr inför. Mânga av de steg samhället dagit och vars resultat vi idag ser som självklara – p-piller, skilsmässor, barnhavande utanför giftermâl – ansâgs som livststilsliberara och farliga pâ den tiden de var nutida.

  4. brodowinzaina skriver:

    Fransyskan, du har en poäng där att det även i detta fall skall ställas frågan vad som skall anses gåva – och varför man i såfall skulle vilja ta bort just gåvan vid könsbyte.

    Jag kan förstå det dilemma den person ställs inför som vill byta kön men inte ta bort förmågan att få barn. Däremot är jag för dåligt insatt i vad det innebär kroppsligt att både byta kön och behålla sitt gamla, jag menar, att byta kön är ju i sig en komplicerad sak och på det få en himla massa hormoner i omlopp för att man blir gravid. Hur långt skall samhällets resurser utsträckas i att hjälpa människor med att ta bort lidande respektive att till varje pris få barn? När det gäller det första, att erbjuda könsbyte för att ta bort lidande, är jag klart för. När det gäller det andra tycker jag att det finns skäl att verkligen utvärdera den frågan och inte låta en opinion styra allt för mycket.

  5. inlandsisk skriver:

    Även om jag är helt med på det här med barn som snarare gåva än rättighet, så tycker jag att tvångssterilisering låter förskräckligt. I såna fall hellre Njet från början.
    Jag är rätt skeptisk till all manipulation av människokroppen, även om jag inte vill förbjuda p-piller.

    Bara för att man KAN göra något är det inte säkert att man BÖR göra det.

  6. Äsch, det blev fel med namnet. Det var jag, Karin/BlottSverige, ovan.

  7. brodowinzaina skriver:

    Ja, det där satte myror i huvudet på mig så nu har jag läst på. Här finns länk till information om juridiskt könsbyte: http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nsbyte

    ”Lagen kräver att den som på grund av transsexualism ansöker om könsbyte ska vara:

    * Ogift (dvs enligt praxis ogift, änka/änkling, skild eller inte ingått partnerskap)
    * Svensk medborgare
    * Minst arton år
    * Steril

    för att kunna ges tillstånd till ny juridisk könstillhörighet och könskorrigerande kirurgiska ingrepp.

    Den som på grund av interssexualism ansöker om könsbyte ska enligt lagen vara:

    * Ogift
    * Svensk medborgare

    Något juridiskt krav på könskorrigerande kirurgi, förutom sterilisering, finns inte för någon av grupperna.”

    Det mest ålderdomliga i lagen är kanske att man måste vara ogift och svensk medborgare för att ansöka om juridiskt könsbyte. Kravet att också vara steril finns det trots allt en del medicinska skäl för.

    • I.S skriver:

      Hej hej!

      Det är rätt enkelt som jag förstått det: du fryser ägg eller spermier innan könsbytet.

      Tekniken finns och för mäns del är det inte svårare än vad en spermadonation är. Därför är det inte själva förfarandet eller kostnaden i sig som varit problemet utan något annat.

      Om samhället nu anser att det är OK för barnlösa par att få hjälp till att skaffa barn varför ska då en grupp exkluderas när det är rätt lätt att åtgärda problemet?

      Vill man sedan föra en diskussionen om rättighet eller inte, vilket jag har full förståelse för, kanske det är lämpligt att börja med den grupp människor som är överrepresenterade: heterosexuella par.

  8. brodowinzaina skriver:

    Hej I.S.

    Hmm, ju mer jag sätter mig in i det inser jag att problemet, som du säger, kanske inte ligger så mycket i de medicinska svårigheterna utan i något annat. Det finns starka intressepåtryckningar i den här frågan som gör att det blir en symbolfråga, i personer räknat är det ju inte många som utgör den exkluderade gruppen, men det blir en principsak. Då kan det vara svårt att hitta argument som talar emot.

    Jag hörde ett inslag på radion i morse och en läkare på Huddinge sjukhus som utreder könsbyten förmodade att vi kunde få se 2-3 graviditeter per år framöver, barn födda av män.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s