Långfredagen

Giovanni Bellini, Pietà, 1460. Pinacoteca di Brera, Milano

Giovanni Bellini, Den döde Kristus stöttad av Jungfru Maria och Johannes, 1460. Pinacoteca di Brera, Milano.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Konst och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Långfredagen

  1. Torsen Jurell skriver:

    Lyssnar just för andra gången i rad på Matteuspassionen av Bach när jag nås av denna bild i din blogg. Viss konst är märkvärdigt stor. Som jag hörde gitarristen i Grateful Dead kommentera deras arbete med musik i ett program härromdagen (i min tolkning): ”resultatet (kosten) blir större än temat”

  2. Torsen Jurell skriver:

    KONSTEN skall det vara – inte kosten ;.)

  3. brodowinzaina skriver:

    Ja, viss konst står sig genom tiderna. Det finns en sådan ömsinthet i kontakten mellan Maria och Jesus och vanmakt i Johannes blick. Och händerna som stöttar upp kroppen.

  4. Det är också fint att ”Himladrottningen” (som Dante kallar henne) ser gammal och sliten ut. En tidig realist?

  5. brodowinzaina skriver:

    Precis, hon är inte en sådan där florentinsk överklassmadonna i tidstypiska moderna kläder. Bellinis madonna är gammal och hålögd med insjunkna kinder. Hon har förstås svart mantel istället för blå eftersom hon sörjer. Jag tror inte att jag har sett det någonstans.

  6. Torsen Jurell skriver:

    Jag håller med dig, absolut! För några år sedan var jag på MoMa, strax före jul. De har en krubba (Italiensk 1700) som skall vara fantastisk. När jag kom in i ett av de två rum som har konst från 1100 – 1400 talet blev jag också så drabbad. Jag är inte troende, men konsten som MoMa visade var av en sådan klass av konstnärer som förmedlade en så fantastisk känsla av att vara människa. Det var mycket speciellt. Krubban, som var mästerlig i ett annat sammanhang, jag menar om den visats för sig, blev nu bara en illustration.
    Tiden då Bellini verkade är intressant. Vad är det som gör att konsten då är så stark?

  7. brodowinzaina skriver:

    Egentligen är det inte så konstigt att konst med religiösa motiv är tillgängliga även för så sekulariserade människor som vi. Det handlar ju om livet och de stora avgörande livserfarenheterna och känslorna, här sorg och förtvivlan.

    Känner man till motiven och dess innebörd och har sett några målningar med samma motiv känner man också igen bildkonventioner, symboler och attribut. De stora konstnärerna har omvandlat motivet till personlig lidelse och har haft kraft och originalitet nog att frigöra sig från scheman och tomma bildkonventioner. Det är ett sätt att se konstens storhet.

    Ett annat sätt att se konstens storhet är den betydelse som vi tillskriver vissa målningar som katalysatorer för ett skeende, en viss tid, en skola.

    Ett tredje, historiografiskt sätt att se konstens storhet är att uppmärksamma varför viss konst uppskattas under vissa tider men nedvärderas i andra. Den realism som vi idag uppfattar som positivt i Bellinis målning kan i andra tider ha uppfattats som något simpelt och ovärdigt Madonnan. För att ta ett exempel.

    Men jag tror att erfarenheten av liv som målningen ovan rymmer och den djupa känsla som bilden förmedlar är tämligen konstant över tid. Varför denna koncentration och fördjupning påträffas oftare i Venedig och Florens under den här tiden har många forskare försökt svara på. Det är en rad olika omständigheter som ligger till grund för det.

  8. Lennart Erling skriver:

    Torsten,
    jag kan bara inte låta bli att skicka en hälsning till dig så här, helt utanför diskussionen, och berätta att vi varje dag gläds åt din konst på vår arbetsplats… http://campusbiblioteket.se/konst.php
    Ha det gôtt!
    Lennart

    • Torsen Jurell skriver:

      Lennart,
      Åh så glad jag blir!!! Otroligt!!! Vad mer kan jag säga!!!???
      Att få en sådan hälsning… så roligt tack!
      Varmaste hälsningar
      Torsten
      Ps/ Eva blev också så glad att jag fick en puss!!!/Ds

      • Lennart Erling skriver:

        Torsten,
        kul att höra av dig! Det är vi som ska tacka… Titta in om du är i Varberg.
        (Gäller också alla som är intresserade av Torstens verk…)
        Ursäkta, Anna, att jag tar plats med en mer privat konversation här…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s