Här sorteras det papper idag. Jag har smått börjat återfå krafterna igen efter att i måndags ha lämnat in manus till slutseminarium. Det är en väldig massa papper, stenciler och anteckningar som jag har samlat på mig under de senaste åren, som jag inte haft mod att slänga. Det är som om varenda tanke jag har tänkt under processens gång måste finnas kvar, nedkastade i all hast som en anteckning i marginalen, i fall om att. Tids nog får jag distans till det och slänger rubbet, eller bär ned det i källaren. Jag har ju gjort källarfynd förut.
Min man sa igår att jag är mycket vackrare nu. Jag sa att jag har sminkat mig idag. Han sa att det är inte det, du är mer avslappnad. Det syns i ditt ansikte. Det känns som om jag håller på att vakna till liv även på annat sätt.
I eftermiddag åker jag in till stan och ser några utställningar. Det är på tiden att jag kliver ut ur den här eremit-tillvaron och börjar skriva kritik igen. Jag har också ett par bokprojekt i huvudet och en forskningsansökan att skriva. Min syster som är konstnär säger att hon känner igen det där. Det är när man håller på och avslutar ett projekt som idéer till nya kommer. Jag tror att det handlar om att sätta mål. Det är för att orka gå hela vägen som man börjar fantisera om vad man skall göra härnäst.
Brodows blandning 
Samma sak inträffar, då man flyttar. Från att ha bott i ett stort hus med oändligt utrymm till lägenhet med stor vind. Allt detta som sparats, allt som jag tänkte var nödvändigt att ha. Alla dessa tidskrifter jag inte ens minns jag ägde. Och anteckningsböcker! Så mycket dödkött och så många ting som tynger. Det finns liv även utan dessa. Men en del anteckningar har jag sparat, bl a en hög med fejkade dagböcker (skriva dagbok är kul men leder mig alltid in på hitte-på-spår) som jag beslutat mig för att öppna då jag är senil och inte minns, då ska jag rekonstruera mitt liv utifrån dessa dagböcker och skriva mina memoarer, det kommer bli en härlig rekonstruktion, som att leva om ett liv fast på ett annat vis. Vad gör vi inte för att förbli odödliga – åtminstone för oss själva. Det där med smink ska jag också pröva för att få höra de där längtansvärda orden du hörde…
Ja, visst är det skönt när man väl bestämmer sig för att göra sig av med saker. Det är sällan jag har saknat något efter att jag har rensat ut. Ju enklare materiellt jag lever, ju lägre månadskostnader jag har, desto friare känner jag mig. Man kan också göra sig av med behovet av att svara upp till andra människors förväntningar och bekräftelser. Det ger samma känsla av lätthet. Fast det är förstås roligt att då och då få en komplimang 🙂
Det lâter ju fantastiskt, avslutandet, efter sâ lâng tids slit. Gratulerar – och välkommen ut i vârvädret! (mycket fin komplimang, för övrigt; jag träffade pâ en gammal kollega som gâtt frân hârt PR frilansande till en PR anställning pâ liten byrâ och hennes man menade att han inte bara fâtt en vackrare fru, men fâtt tillbaka den fru han sedan länge tappat bort pâ vägen… Det där med en speciell sorts stress gör under i resultaträkning men fördärv med nâgot annat. Utan den blir det förmodligen dock ej sâ mânga mastodontverk likt en avhandling skrivna, sâ skönheten ligger förmodligen, som ofta, i andningen mellan stresslägen?).
Även jag vill önska dig lycka till med ditt slutseminarium. Att göra avslut är ett måste ibland, om även smärtsamt. Även jag har tagit ett litet beslut, och det känns så befriande. Därpå vaknar en nyfikenhet över vad som kan komma att hända härnäst. Visst är livet bra kul mellan varven.
Tack, alla, för lyckönskningarna. Ja, det känns skönt. Nu är det bara att göra manuset till en bok, men det känner jag mig ganska bekväm med efter lång tid som redaktör.
Eva, det låter spännande det där. Jag antar att vi får veta mer framöver på din blogg vad det är för beslut du har tagit.
Jag har inte igång min blogg för just nu är det annat som tar min tid men så fort jag känner att jag orkar ta ansvar för en blogg så återkommer jag. Jag är konstnär och har påbörjade målningsprojekt, samt skulptur projekt som bör göras färdiga. Så har jag två bok projekt dels skriva om en konstnärinna som funnits i släkten, samt mitt liv, mest för barnbarnen eller säljas som tv-serie? Skämt o sido! Att få tiden att gå finns det inga problem med, dessutom hus, trädgård, hundar, samt make. Var det något mer?
Just det, när jag skrev blogg tänkte jag på en annan Eva som kommenterar här ibland. Jag blandade ihop era namn helt enkelt. Ja, du verkar ha många järn i elden. Jag skulle önska att jag hann med hälften! Men nu börjar jag i alla fall se slutet på den där avhandlingen som har tagit mycket tid och energi. Jag längtar verkligen efter att få utrymme till annat.
Allt gott, Anna
Grattis Anna! Måste kännas helt underbart! Det skulle vara roligt att läsa något du har skrivit om som kommer att ingå i avhandlingen. Finns kanske ett inlägg om det här på din blogg någonstans? Lycka till på slutseminariet!
Åh, jag tycker det här låter så redigt och skönt. Och jag anar hur mycket du har jobbar och tänkt och skrivit och skrivit om. Stort Grattis!
Jag har också ett helt annat avslut att se fram emot 1 aug. Efter det ska jag bara göra det jag vill. Men jag lossar redan nu på tamparna och hör min egen båt börja klucka.
Det är sant att övergångstider, mellan ett avslutat arbete och ett annat, särskilt om det är ett större arbete skapar två saker: Tomhetskänsla hos författare, och uppdykande infall, nya, upptåg, viljor, projekt. Särskilt om det också är en övergång från en tid i livet till en annan.
Precis som Gabrielle Björnstrand skriver – så det det nog lättnaden av att ha fullgjort sitt tankeprojekt, vilket därmed lämnar plats för nya – som är den allra största glädjen.
Så njut av denna underbara period! Innan nästa ”tillräckligt” intressanta tanke ”fångar in” dig igen… 😉
Nu har jag haft en period av arbete med Sardinia Focus, men nu får det nog bli lite avhandling igen innan den kallnar!
Tack, alla! Jag har haft en tid av annat arbete sedan jag lämnade in slutseminariemanuset och nu har jag haft mitt seminarium. I morgon, tänkte jag, skall jag sätta igång med att avsluta och göra bok!