Jag var aldrig på World Art Day på Moderna museet idag. Båtarna i inlägget kommer alltså inte från Skeppsholmen utan från min vårpromenad längs kanalen. Det var för vackert väder för att sitta inne i ett auditorium hela eftermiddagen och lyssna på en paneldebatt om samtidskonst. Även om temat, konsten och yttrandefriheten, verkade intressant.
Det märks att våren har kommit. Båtarna har sjösatts och söndagsfirarna tar en tur i Saltsjön. Södertälje gästhamn har redan börjat fyllas med båtar. De utländska turisterna har inte kommit än, vad jag kunde se. Snart kommer tyska och holländska båtar att dominera i den högljudda karaokespelande båthamnen. Än så länge är det bara fiskmåsarna som skränar.
Söndagarna har jag en ritual som jag ogärna ruckar på. Jag tar en promenad utefter kanalen och sätter mig sedan på ett trevligt kafé i stan och läser dagens tidningar, dricker en kopp te och äter ett vaniljhjärta. Så också denna dag.
Det var två artiklar i dagens tidningar som jag uppmärksammade. Jag läste först Ann-Sofie Dahls krönika om Mario Monti i SvD: ”Måtte Mario Monti stanna på sin post”. Jag tänkte, när jag läste början av artikeln, att vad är det här för gröngöling som SvD har skickat ut?
En t-banestrejk då och då som krånglar till morgonresan till jobbet i Città Militare i andra änden av stan. En och annan demonstration, vissa större och andra mindre. Det är allt som en tillfällig besökare – eller i mitt fall, en tillfällig invånare – märker av den ekonomiska krisen i Rom.
Men sedan förstod jag att det måste vara ren och skär ideologisk blindhet. Hemma står datorn på för jämnan med nyhetssändningar från RAI, om demonstrationer på gator och torg, mängder av företag som går omkull i krisens Italien, människor som tar livet av sig i förtvivlan. Italien är i djup ekonomisk kris, och vad gör statsvetaren Ann-Sofie Dahl, hon talar om ”de livsnjutande romarna” och det ”lättjefulla Italien”. ”Mario Monti … är inte någon vidare representant för det lättjefulla Italien.”
Tacka för det. De italienska politikerna har de högsta lönerna i Europa. Det ”lättjefulla Italien” är i själva verket ett hårt arbetande folk som har bland de lägsta lönerna i Europa. Varje dag höjs skatter och avgifter på varor och tjänster som folk använder till vardags. Bensinen kostar nu nästan 2 € litern. Telefonen är dyrast i världen. Mario Monti vill nu också införa en skatt på SMS! Vem kan tro att det sätter fart på ekonomin?
Jan Henrik Swahns svarta skildring av dagens Grekland i samma tidning kunde lika gärna ha skrivits om Italien. Hans varma och realistiska berättelse genom ett antal greker – intervjuer med mannen på gatan – bar ingen falsk optimism. Visst finns det skatter att håva in för Monti, men de borde sannerligen betalas av dem som aldrig annars betalar någon skatt, alla dem som skor sig och är tillräckligt rika för att kunna betala under bordet och avlöna advokater, inte dem som Dahl föraktfullt kallar ”det lättjefulla Italien.”
Brodows blandning 
Hur det är att leva i Italien i dag vet jag inte, men mitt minne från söderns folk är negativ i diverse bemärkelse, jag tror att det gäller de flesta syd européer. Skatt är inget man betalar frivilligt, det ser man mest som att någon ”tar något från mig”. Alltså så har man väldigt svårt att förstå hur ett samhälle måste gå runt ekonomiskt. Deras problem är att landet har levt över sina tillgångar och sådant kan ju aldrig fungera i längden. Jag älskar Italien med dess mat & klimat, men inte alltid dess invånare. Åk ut på landet var som helst och du kan hitta grejer som man bara dumpat allt från spisar m.m. Jag var där senast 2007. Glömmer aldrig ett minne från 60-talet när de kastar ett kylskåp i vattnet från en antik stads promenad stråk, helt förfärligt! Jag var ute i skogen på Sicilien med mina vänner som ville visa att även dom hade skog, och hur såg det ut? inte fem cm fri yta mellan skräpet på denna annars så fantastiska plats. Vi i Sverige börjar också tappa ansvaret att inte skräpa ner, har i dag plockat upp en påse från Mac-Donalds rester, här på landet vid min uppfart.
Jodå, italienarna är ”un popolo di merda” som min man brukar säga. Där i Södern, Sicilien, är de inte precis kända för att plocka upp soporna efter sig heller…
Jag tycker inte det beror på ”söderns” folk, men som vanligt ser sig ofta de italienare från norr sig vara bättre än de i södern. För mig är det ingen skillnad, jag har levt både i södern och i norra Italien och för mig var det inte någon större skillnad på dessa människor. Däremot tror norra Italien att all ”skit” kommer från södern, och det kan få mig att gå i spinn. Min morfar var från Sicilien och mormor från Bologna. Jag har en favorit film som jag fäller tårar till bara jag hör ingress musiken och det är ”Cinema Paradiso” där visas ”söderns folk”. En under bar film som även kan ses av barn. Jag hade turen att köpa den på CD i en butik på utförsäljning. En verklig må bra film för mig, och då längtar jag till mitt andra hemland Italien, ”La Piazza e Mia!” Kolla filmen så förstår ni vad jag menar.
Nu tänkte jag närmast på maffian förstås, inte folket. Jag har inga som helst föreställningar om Söderns folk i det avseendet. Det är maffian som är kända för att inte plocka upp soporna efter sig…
Maffian är en stor del av problemet i Italien. Så infiltrerade som de är i högsta ledningen, i partitoppar och näringsliv, är det svårt att komma åt dem. Istället är det folket med anställningar och löner som går att kontrollera som får betala.
Jag har sett Cinema Paradiso, det är en mycket fin film.
Bra skrivet, Anna.
Det var inte så tydligt att du menade maffian! Men det är nog en myt att tro att det bara är maffian som är orsak till allt skräp i Italien, då är man nog ute och cyklar. Vanligt folk dumpar det mesta både här och där, man bryr sig inte. Det saknas ett sätt att tänka,” Vem ska ta upp det här efter mig?”
Ja, fast jag har aldrig förnekat att italienarna överlag är dåliga på att plocka upp papper efter sig! Läs mitt inlägg från början.
Du skall bara veta vad jag fick uppfostra min man när han flyttade hit. Han gjorde förstås som alla italienare gör – åtminstone de som röker – han drog sitt sista bloss strax innan han gick på bussen och kastade den brinnande fimpen på trottoaren. Så han fick skämmas när jag uppfostrade honom i svensk sedvänja. Jag sa till honom att alla svenskar kommer att titta snett på honom om han gör så, att det är att göra en ”brutta figura” – och då slutade han. Är det något italienare polerar och är måna om så är det sitt anseende. (För att ytterligare generalisera om detta folk som vi båda älskar.)
I så fall har vi måna ”brutta figuras” i mitt hus. Här ligger ständigt söndertrampade fimpar vid trappen där rökarna stått. Jag tror skillnaden är liten mellan länder, och mera en fråga om vad man är van att ta hänsyn till. Fråga: Reser man sig i Italien fortfarande för äldre på bussar och spårvagnar? En kulturvana som helt fallit bort i Stockholm.
Men nu var det ju inte dessa små sedvänjor ditt inlägga handlade om, utan något större.
Det där är nog en generationsfråga. Man är i regel artigare i Italien mot äldre än vad vi är här i Sverige, man hyser större respekt, å andra sidan tror jag att italienska äldre damer är bättre än de svenska dito på att markera vad de förväntar sig. ”Una signora” kan titta ganska barskt och uppfordrande på sin omgivning.
; ) Låter bra! Jag tror det finns en del signora i mig också.