Om vad jag gör när jag blir fattigpensionär

Det är bara tidig eftermiddag men det känns som jag redan har klarat av en hel arbetsdag. Jag älskar att gå upp tidigt på morgonen och börja arbeta direkt efter en kopp kaffe och lite yoghurt. Kaffet tar jag förresten gärna till arbetet. Morgonens arbetspass var att lägga upp några företagspresentationer på Sardinia Focus. Dagens kunder: ett hotell, en vingård och en restaurang. För att kunna översätta texten om vingården, där det redogjordes i detalj för tillverkningsprocessen, var jag först tvungen att läsa på om hur man tillverkar vin. Det fick mig att fantisera om att själv bygga mig en liten vingård. Tillsammans har jag och min make några hektar mark på Sardinien, så det skulle vara helt möjligt. Vi skulle kunna odla vindruvor där och bygga oss ett vineri inrett med pressar, kärl i rostfritt stål, termometrar och ekfat. Jag läste om de moderna metoder som finns idag för att tillverka vin. Tusenåriga metoder har förbättrats med moderna material och mätinstrument.

Det känns tryggt att tänka så. Om det går käpprätt åt helvete med hela Europa, ekonomin och vi drabbas av massarbetslöshet kan vi ju alltid bli vinodlare. I fantasin känns det tryggt att vila i den tanken, som en reträttväg, men som verklighet, att stå där och producera vin, det är förstås en helt annan sak.

Jag kan också tänka att Sardinien är en plats dit jag kommer att flytta när jag blir fattigpensionär. Då kan jag odla tomater och grönsaker och klara mig på något sätt ändå. När hela pensionssystemet har kapsejsat och vi tvingas arbeta tills vi bli 80. Då ger jag fingret och drar iväg. Vildsvin finns det fullt av i skogarna, jag kan be någon granne skjuta en spädgris och Karl Johan-svamp växer runt knuten. Kanske kan jag ta emot lite gäster och få det att gå runt. Bjuda in andra fattigpensionärer från Sverige.

Lite mer lockande är förstås tanken att föreställa mig själv i rollen som föreståndare för en kursgård. Jag ser framför mig en lite rundare version av mig själv i 65-70-års åldern med silvervitt hår och slät hy, som med bestämda tag och målmedvetenhet driver en liten kursgård.

Ja, så där fantiserade jag medan jag arbetade. Restaurangen hette förresten Il Cormorano, skarven på svenska. Det lustiga var att jag vid middagstid, när jag var ute på min springrunda och passerade Södertälje kanal, såg en märklig svart fågel som stod och torkade vingarna i luften. Jag gissade på en skarv trots att jag inte visste hur en sådan såg ut, och mycket riktigt, en skarv var det.

Foto © Ken Billington

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Dagbok och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Om vad jag gör när jag blir fattigpensionär

  1. Vilket stiligt foto: Kunde bli nationalsymbol någonstans, men helst inte.

    Jag gillar skarvar, det fanns gott om dem när jag somrade i Östergötlands skärgård med min man. Nu är visst alla som fiskar sura på dem.

    Ja, du. En framtid i södra Europa låter inte dumt alls. Själv tänker jag mest på Grekland och Iberiska halvön, och möjligheten att vara där, till en rätt billig peng, tills vidare. Men vem vet, om tjugo åt kanske det kommer en skakig dam till Sardinien och provar viner och äter vildsvin med stuvad Karl Johan. Go for it ; )

  2. brodowinzaina skriver:

    Ja, skarven är verkligen karaktäristisk. Men att den skulle äta upp alla fiskar tror jag inte på. Det var fisketävling längs kanalen och jag stod och såg på en stund när de mätte fångsten: varje gubbe håvade upp i genomsnitt 40 kilo som vägdes på våg innan de stackars fiskarna blev släppta i vattnet igen.

    Du får gärna komma och hälsa på mig som en darrig silverhårig dam! Jag skall bjuda på ett immigt glas prosecco på terrassen. Där kan vi titta på solnedgången som går ner över bergen och prata hela kvällen.

  3. Tack! Det låter finfint.

  4. Susanna Varis skriver:

    Håll gärna utkik efter någon liten lya åt mig och Uffe också sen när du ska till Sardinien, så att vi också kan komma dit och tillbringa våra fattigpensionärsdagar… 🙂

  5. Ping: Att bli sin egen tidsstudieman « Brodows blandning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s