Skicklig eklektiker söker sin egen stil

Dick Beer, Ruth (i en fåtölj), 1918, Foto:Per Myrehed

Dick Beer, Millesgården, Lidingö, t o m 9 september

Dick Beer avbröt sina konststudier på Konsthögskolan i Stockholm och hyrde sig istället en ateljé i Paris, 19 år gammal. I Paris studerade han vid skolorna Colarossi och Grande Chaumière och umgicks i konstnärskretsar. Året därpå debuterade han i Stockholm med en tämligen traditionell utställning med fransk titel. Dick Beer blev hyllad i pressen.

Den rastlöse Beer begav sig ut på resa till sydligare breddgrader. På Sicilien, i Tunisien, Marocko och Spanien skildrade han platser, mestadels gator och torg dränkta i ett obarmhärtigt citrongult ljus. Endast grändernas blågröna skuggor bjuder invånarna svalka. Han applicerade de ljusa och klara färgerna bredvid varandra med platt pensel, en teknik han lärt av de franska postimpressionisterna. Torrheten i målningen förstärker ljusets flimrande karaktär.

Kittlad av äventyret tog Beer under falsk nationalitet värvning i franska Främlingslegionen. Där blev han skadad under en granatattack och hamnade på sjukhus. På samma avdelning låg konstnären Ferdinand Léger som kan ha påverkat honom i hans senare val av stil. Han övergick nämligen till ett betydligt mer formfast måleri och prövade även den analytiska kubismens principer. Färgen mättades och de ljusa pastellfärgade tonerna ersattes av starka kulörer med ett gulstick i det giftigt gröna balanserat med purpur i det bruna.

Beer har beskrivits som en traditionalist, trots att han prövade flera modernistiska stilar. Han var aldrig avantgarde utan tillgodogjorde sig redan etablerade stilar. Den svenska pressen hyllade inte längre Beer, utan han blev ifrågasatt.

Dick Beer, Dansösen knyter sina skor, 1917. Foto:Per Myrehed

I sitt sökande efter ett personligt uttryck var det stilblandningen som befriade honom från stilarnas tyranni. Kubismen ansåg han var för sval och intellektuell, han gav den mer dynamik och färg genom en touche av futurism och expressionism. En större målning av en hinderkapplöpning från 1919 visar ett myller av hästar och ryttare som bokstavligen ramlar över hindret.

Senare fann Beer det klassiska måleriets tidlösa skönhet i en rad nakenakter. 1935–36 målade han ett av utställningens vackraste porträtt från sin ateljé i Stockholm med en ung kvinna som sitter i en fönsterkarm med stadens hustak nedanför sig. Solens strålar är inte längre outhärdliga utan smeker hennes kropp i en varm gul ton.

Dick Beer dog ung, endast 45 år gammal. Ett fotografi av eleven och vännen Christer Strömholm taget 1938 visar en redan åldrad man som sitter tungt med händerna i knät. Samma år porträtterade Beer den unge Strömholm när han i djup koncentration höjer målarpenseln mot duken.

Anna Brodow Inzaina, Svenska Dagbladet den 14 juni 2012

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Publicerat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s