Roger Andersson Slaves by Choice

Missa inte Roger Andersson på Galleri Magnus Karlsson! Utställningen pågår fram till 1 juli. Det är ett romantiskt måleri, lite fin-de-siècle-känsla med blomstermåleri från Anderssons egen vildvuxna trädgård. Men det är inte vilka oskyldiga blommor som helst utan giftiga växter som spikklubba, fingerborgsblomma och tidlösa.

Målningarna är gjorda i rost på papper. Det vill säga, han skrapar först bort rost från föremål som han sedan pulvriserar och blandar till en roströd pasta. Resultatet ser ut som en gammaldags sepia. Rosten är förstås ett förgängelsemotiv och de giftiga växterna är lite grann som Edvard Munchs vampyrkvinnor.

Andersson har också gjort en skulptur av koskällor som han knutit till en klump. Hur koskällorna kommer in i bilden vet jag inte riktigt, men med min sardiska anknytning tänker jag förstås på de urgamla riter som finns på Sardinien att hälsa våren välkommen genom karnevalen. Det gör man bland annat genom att driva ut det mörka och onda representerat av män iförda masker, fårskinnsfällar och stor koskällor.

Roger Andersson, Slaves by Choice X, 2012. Rust on paper, 35×26,5 cm

Roger Andersson. Anno Domini, 2012, Iron, cowbells

Mamuthones i Mamoiada, Sardinien

 

 

Advertisements

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Konst och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Roger Andersson Slaves by Choice

  1. dagstankar skriver:

    Koskällorna fick mig att tänka på kossornas ”vårsläpp” i Svalöv/Skåne.
    http://www.sydsvenskan.se/webb-tv/kossornas-varslapp
    Och kommentaren i klippet om mötet av ”stad och land”, får mig att tänka att mötet av ”natur med natur”, vore en minst lika bra dito?

    Kanske Roger Andersson har tänkt något åt det hållet? Fingerborgsblomma med flera andra giftiga växter, är fortfarande basen för en del läkemedel, om jag förstått det rätt? Även om man sedan länge kämpar hårt, för att ersätta dem med ”syntetiska mer renodlade” varianter.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fingerborgsblomma
    http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=15893

    För hans ”fin-de-siècle”-touch, tycks mig inte speciellt romantisk utan snarare lite… öde…?

    • brodowinzaina skriver:

      Att det är medicinalväxter har sin poäng. Det romantiska ser jag i just fin-de-siècle-känslan, det mörka och hotande. Romantiken i konsten är inget sockersött utan tvärtom som en vampyrfilm.

      • Cecilia Wetzel skriver:

        Slaves by choice – är för mig en förunderlig och mycket rak titel. (Men jag är inte så värst förtjust den i tolkningen av nuet, för negativ för mig).
        Att romantiken i konsten, är en likt vampyrfilm, tycks mig mycket roligare!
        Båda ”uppfattningarna” är väl dock nutids-/egenorienterad – inget annat är väl egentligen möjligt?
        I den mån av – var tid åt sin sak; så omtolkar vi ständigt historien, utifrån vårt eget nu.
        Tack och lov!

        Ledsen för snårigheten… vet att jag borde försöka göra något åt den…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s