Vårt hus före ommålning
Husen i bostadsrättsföreningen som jag bor i genomgår totalrenovering. Det är hus från 40-talet som nu får en ansiktslyftning med nyputsade eller ommålade fasader, nya tak med takpannor och takplåt, nya ljudisolerade treglasfönster. Allting tip-top. Under en månads tid har byggarbetare vandrat utanför mitt fönster på ställningar och bankat på väggar och tak. Balkongen har varit ockuperad och inplastad.
De flesta talar polska, litauiska eller ryska, men det finns också ett par brasilianare här.
– Brasilianare? sa jag förvånat, när min man sa att han hade hejat på några som sagt ciao till honom. Det kan väl inte vara möjligt.
– Jo, brasilianare är det bestämt, de är för mörka för att vara sydeuropéer. Han har koll.
Själv känner jag mig mer säker på vilka som är polacker och ryssar. Det är mer mitt släkte. Morgontidiga är de i alla fall allihop. Vi behöver inte ställa väckarklockan längre för att vara säkra på att vakna före sju.
Sommarens debatt om klass blir aktuell när jag har haft egna arbetare runt hörnet. Jag har ingen aning om vad de tjänar, men jag hoppas att de får betalt som andra byggjobbare. Det jag oroar mig för just nu, efter att ha hört en skräll och gått ut på balkongen, är det totalt obefintliga arbetsskyddet.
En byggjobbare går just nu omkring ensam på taket utan vare sig hjälm eller lina om kroppen. Det är ett av de hus där byggnadsställningarna har tagits bort och det finns ingenting förutom asfalten att falla ned på. Han bär plåt som han knycklar ihop och kastar överbord. När han närmar sig kanten lämnar han gångbryggan, tar stöd med foten på karmen och kikar ner för att inte kasta fel. Jag får höjdsskräck bara av att titta på honom!
Uppdatering 7/7: Då det här inte lämnade mig någon ro kontaktade jag platschefen på Front som utför renoveringarna. Enligt honom behövs det ingen säkerhetslina eller hjälm för att gå på gångbryggan. Han lovade dock att ingen arbetare skulle balansera på taket i fortsättningen. Han ville också förtydliga att ”oavsett vilket språk/härkomst man än har så kan man leverera bra jobb till löner som är vad dom ska vara.”
Principiellt är jag inte emot att byggjobbare från andra länder är egenföretagare och säljer sina tjänster i Sverige. Jag är för fri företagsamhet och är positivt inställd till det fria utbytet av varor och tjänster inom EU. Men håller helt med Gabrielle i kommentaren nedan, att det finns en syn på arbetare från andra länder att de inte skall ha mer, att vi köper deras tjänster för att det är billigt. Viktigt är då att vara skeptisk mot byggherrar eftersom de konkurrerar om anbuden.
Brodows blandning 
Ja, de brukar vara trevliga och orädda byggjobbare. Vad som är mindre trevligt är att de ofta får 50-70 spänn i timmen under tio timmars arbetsdag, samt att de ofta saknar nödvändigt arbetarskydd.
I vårt hus fick de dessutom bo i ett källarrum utan fönster. Fyra, fem karlar. Jag är inte entusiastisk för den här sortens arbetsinvandring, och det var inte byggfacket heller, som vi vet. Men jag är ingen fackrepresentant, däremot tänker jag – efter den erfarenheten – på hur man kan behandla arbetare från andra länder (svartjobb eller ej) – som om artonhundratalet var tillbaka.
Dessutom – och nu avser jag inte att skrämma upp dig, vänliga människa – så var det så att en hel massa jobb blev heltokigt gjort, därför att de som eventuellt var snickare, skulle sköta rörledningar och dylikt. Det blev en väldigt kostsam ”billighet” från beställarnas sida. Och upprörande för den kvinna som höll på att få sitt kökstak i huvudet, och en som fick sitt golv omlagt tre gånger på grund av mögel, läckage etc. Själv fick jag ”bara” mitt badrum och hallen och ett rum nedlusat av vattenskador.. Men som sagt – alla är olika. Det kan dock vara på sin plats med lite sund skepsis i förhållande till renoveringsbyggmästarna.
Men med detta sagt så hoppas jag ni bara får det fint, efteråt.
Usch! I de här frågorna står jag definitivt närmare socialdemokratin än det liberala folkpartiet. Jag tror inte heller på det där att det blir så bra för en massa folk som har det ännu värre i sina hemländer om de får komma till Sverige och arbeta för löner som ingen svensk skulle vilja jobba för. Jag tror att vi förstör det vi har byggt upp ifråga om löneavtal och arbetsskydd.
Eftersom jag åker pendeln så gott som varje dag ser jag ju också många polacker på väg hem från arbetet. Många är så trötta och slitna att de sitter och sover.
Min man synar kritiskt fasaden och tycker att de slarvar, men han är å andra sidan en pedant när det gäller måleri. Invändigt slipper vi renovering, som tur är.