Så minns SVT Sverker Åström

Vi tittade på SVT-dokumentären Sverker Åström på sin ålders vår (2006) i går. Det var förstås med anledning av Åströms nyliga bortgång den sändes, men som minnesprogram var den inte lyckad. Jag kände redan till att han var homosexuell och att han ständigt bar en röd och en grön strumpa och hade därför hoppats på att få veta lite mer om Sverker Åström som person och hans yrkesgärning. Det är väl ändå därför han är värd att minnas? Istället fick vi se klipp från intervjuer där han kommenterar frågor om sin sexualitet och varför han bara haft ytliga relationer med unga män. Det var inte värdigt.

Medan gammelmannen tar sig en tupplur zoomar kameran in homoerotiska tidningar på vardagsrumsbordet och efter en squash-match görs tv-publiken uppmärksam på när han går in i duschen tillsammans med sin unge spelpartner. Man föreställer sig något slags efterspel där. Åström framställdes, med eller mot sin vilja, som en gubbsjuk excentriker som jagar efter unga män lika ofta som katten hans jagar efter ”rabbisar”.

Sverker Åström var förstås också en charmig excentriker, snygg i hatt och frispråkig; han bjöd på sig själv och lät sig villigt regisseras, men varför göra ett underhållningsprogram om Mr Homo – (en titel Åström förärades efter att han kommit ut)?

Det finaste avsnittet i filmen, där det även tände till sensuellt, var när Åströms översättning av Michelangelos kärleksdikter till den 30 år yngre älskaren Tommaso Cavalieri lästes upp av brodern. Det måste kanske till diktens förskönande verkan för att en oförstående bror skall förstå att det trots allt handlar om kärlek.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Film & TV. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Så minns SVT Sverker Åström

  1. Kokett är bara förnamnet. Men visst, intressant liv!

    • brodowinzaina skriver:

      Kokett kan man säga. Frågan är om han har blivit instruerad till det (göra bra tv) eller om det föll sig självmant framför kameran? Det finns en ganska tröttsam ”bög-kliché” över dokumentären, tycker jag, dvs sätta på unga killar (vad händer i bastun?), tänka på att ha kondom med sig till Paris…, och dessutom allt det andra: vråla efter katten, svära…
      Kanske hans yrkesmässiga liv ändå är intressantare?

  2. Anitha Andersson skriver:

    Karln var ju gubbsjuk. En lesbisk kvinna i hans ålder som uttalat sig så om unga kvinnor hade blivit hudflängd.

  3. brodowinzaina skriver:

    Ja, det kanske stämmer. Jag har ingen inblick i den världen. Tyckte bara att det var lite konstigt att framställa någon i så ofördelaktigt dager och samtidigt försöka få det till något charmigt och vitalt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s