I dag har jag och sonen vandrat i Tivedens nationalpark, där vitmossan ligger som en täcke över klippblock och stenar så att skogen ser så där inbjudande mjuk ut. Jag får lust att lägga mig i mossan, sova lite och lyssna på skogens ljud. Höra vinden som lägger an ett vinande ackord i trädkronorna ackompagnerat av löven som rasslar i diskant. Väckas av en nötskrika som plötsligt lyfter från en buske. Skogens ljud är den enda musik människan behöver.
Foto: fihu Flickr
Den mörka skogstjärnen krusas när vindstötar sveper över vattenytan. Vi sitter på en liten klippavsats alldeles nära Trollkyrkosjön: tittar och lyssnar. Äter vår medhavda matsäck, ett par smörgåsar med leverpastej och ost. Dricker te ur en trasig kopp.
Foto: jmennens Flickr
Brodows blandning 
Härligt att påminnas om att denna lilla vildmark finns så nära…
men lite mer musik än skogens vill jag ändå ha.
Ja, det är nog en överdrift med tanke på att människan har gjort musik sedan urminnes tider, alltså nöjer hon sig inte 😉