Håll i kopplet, Vilks!

Ingen som följer kulturnyheterna har kunnat undgå att Lars Vilks har tackat ja till att tala på SION:s arrangemang i New York den 11 september. Han säger sig själv göra detta som ett led i konstprojektet, att projektet helt enkelt växer även åt det hållet. ”Jag ser inget problem med att konstprojektet estetiserar detta område.”

Det som jag har funderat över nu på morgonen, efter att ha läst Expressens Nils Forsbergs kommentar på Kulturbloggen, är följande:

Kan vi slänga ut Rondellhunden nu och avfärda alltsammans som en nidbild gjord av en högerextremist i syfte att hetsa mot muslimer? Forsberg drar den slutsatsen. Vilks har helt enkelt gjort sig omöjlig genom att tacka ja till SION, och med det är också projektet Rondellhunden avverkat.

Jag tycker att Forsberg är för snabb med att dra slutsatser om Lars Vilks politiska åsikter, däremot håller jag med honom om att det är omdömeslöst att åka till konferensen och låta Rondellhunden bli en del av det sammanhanget.  Som konstnär har han ett ansvar för vad projektet drar på sig för ”kontexter”, han får väl vara herre över sin hund och hålla i kopplet!

Tillägg: Nils Forsberg svarar i kommentarsfältet nedan.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Håll i kopplet, Vilks!

  1. Thomas Millroth skriver:

    Jo, Nils Forsberg är ute och hojar. Vilks är en bättre och viktigare konstnär än så. Detta är ju precis den sorts banaliserad konstkritik som gisslades i denna spalt nyligen. Inget är enklare än att slappt hissa eller dissa varefter flaggan blåser. Däremot är jag rätt stört över att Vilks tackar ja till SIONs inbjudan. Jag kan på ett plan fatta att han accepterar. Kanske finns där också personliga förklaringar. Jag menar, försök till mordbrand, hotad till livet, varje dag omgiven av livvakter. Men ändå inför SION kan man inte vara aningslös. Och jag hoppas ännu att Vilks tackar nej. Annars är det ju så att rondellhunden nu övertas av högerextrema antimuslimska krafter. Då upphör den som konstverk och då upphör den att vara intressant. Det tänker jag inte att Vilks önskar.

    • Conny C-A Malmqvist skriver:

      Som jag har uppfattat det är Lars Vilks är ingen person längre. Det var längesedan han var det. Han är ett konstprojekt – ett slags konst-som-forskning. Rondellhunden är bara en del av det stora konstprojektet Lars Vilks. Frågan är om konstprojektet är på avvägar. Det är en annan fråga än; Har Lars Vilks handlat fel.

      • Nej, snarare tvärtom, det blir PRECIS samma fråga, vilket fö. ger oss en nyttig läxa i postmodernism.

        Personer försvinner inte förrän de dör och blir till mull.

        Så, rent hypotetiskt, om Vilks anser att han i sig själv är ett konstverk bör isf konstverket bedömas som en person, och alltså kan man helt enkelt konstatera att (den endast illusoriskt uppslukade) personen har handlat fel om konstverket handlat fel.

  2. Thomas Millroth skriver:

    Se för övrigt min artikel i Sydsvenskan:
    http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/-ma-vilks-besinna-sig-

    • Ja, det var bra. Hittills har jag inte tillhört dem som har fördömt Rondellhunden, men det här är omdömeslöst. Liksom han släpper in vilka röster som helst att tala på hans blogg och facebook-sida, låter han hunden nosa fritt i soporna. Han har inte sig själv att skylla för hur han har blivit trakasserad här i Sverige, det tycker jag inte, men det här är ett medvetet steg han tar där han faktiskt kan välja sammanhang.

  3. För en åskådare, som jag, på lite håll, ser det mest ut som om Konsten i fallet Vilks mest börjar anta formen av en mörk huva att gömma sitt rätta ansikte under…

    • Du har så rätt, Gunnar. Och f.ö. Anna också.
      Men den mörka huvan är samtidigt en persona som alltid vill synas icke-vara. LV är en paradox, och det må vara hänt. Det är kanske det intressantaste med honom. Annars börjar hans mantran gå i stå.

      Men han har – förutom Nimis – gjort en ganska härlig ”giraff” han satt upp på torget i Höganäs. (Där hörde jag en gång två tanter på fiket tala om ”att han är ju inte riktigt riktig”. Och till dem vill man ju inte sälla sig.)

      • Ja, han är en paradox. Det finns ingen som är så oaktsam om sitt eget rykte som Vilks, han släpper projektet helt fritt, samtidigt som han på sin blogg oavbrutet kommenterar journalisters feltramp och recenserar kritikers kommentarer. Där är han mån om att tillrättalägga bilden av sig själv. Det är lite av ett mysterium.

  4. Nils Forsberg skriver:

    Hej Anna,

    det där var ett försök att vara lite slängigt ironisk som uppenbarligen inte gick hem. Tanken var att illustrera hur de (benämnda som ett kollektivt ”vi”) som haft svårare för Vilks än jag nu skulle få en anledning att avfärda honom helt och hållet eftersom han kan klassas som högerextremist. Mitt intresse för rondellhundsprojektet torde framgå av texten i övrigt. Genom att göra det här bidrar han i allra högsta grad är jag rädd till sin egen marginalisering. Oavsett vilka politiska åsikter han egentligen har.

  5. Cecilia skriver:

    Jag tror inte alls att det kommer att innebära en marginalisering, utan bara ett nytt stadium i Lars Vilks lite folkbildande projekt; se bara hur reaktionerna gradvis har förändrats något genom åren… Tiden är nog en faktor som få tänker på, men som är mer avgörande än det mesta?

    Att i princip alla ”släpps in” på bloggen och facebooksidan som båda ingår i rondellhundsprojektet, följer väl bara samma princip som han själv tillämpar – att man själv pratar med någon (oavsett hur), eller låter alla uttrycka vad de tänker, betyder ju inte att man ”håller med”.
    För det skulle ju vara lite samma som att bara läsa tidningsartiklar som uttrycker ens egna åsikter, en slags narcissistisk skygglapp. Om än nog en rätt vanlig dito.

    Inte heller ser jag det som en paradox att inte bry sig om sitt eget rykte, kontra kommentarerna på bloggen. På bloggen kan han ”ocensurerat” redovisa sina iakttagelser av omvärldens reaktioner – tror alltså inte att det handlar om att tillrättalägga bilden av honom själv…

    • Cecilia,

      Jag ger dig fullkomligt rätt i detta! Och när jag har sovit på saken frågar jag mig: varför bryr jag mig? Varför bryr jag mig om hans rykte som han inte själv vårdar, varför bryr jag mig om att han låter nazister publicera vad som helst på sin facebook-sida, han har ju över 5000 kontakter, vem orkar vårda ett sådant klotterplank? Ja, varför bryr jag mig, frågar jag mig när jag läser hans blogg och ser att han har fått ett nytt material av kritikerkommentarer att bedöma och betygsätta. Det är åskådarna som gör verket, säger han, och som vanligt tillskrivs konstnären en diverse motiv.

      Naturligtvis har vi har gått i fällan igen, tänker jag, vi har blivit ömsom upprörda, ömsom förtvivlade, medan han lugnt studerar händelseförloppet. Men jag kan säga dig, Cecilia, att min upprördhet bottnar enbart i omsorg. Den handlar om att jag är en person som engagerar mig, jag kliver in på plan och agerar, jag står inte utanför och pekar. Jag är ingen distanserad person.

      Jag stödjer honom naturligtvis i beslutet att resa, och jag önskar honom även en trevlig och innehållsrik tripp till New York med många konstbesök, det tycker jag att han skall kunna få unna sig.

      • Cecilia skriver:

        Också jag drivs av omsorg. Omsorgen om oss alla, den nog mest egentliga drivkraften som finns.
        Tror att Lars Vilks tillhör samma klubb.

  6. Petter Helje skriver:

    Hm… Vad är det för en klubb? Svenska nihilistsällskapet? Den mannen skulle inte tveka att sätta världen i brand om han bara var säker på att bli recenserad i svensk dagspress efteråt… Sen skulle han gladeligen tacka ja till en inbjudan från själva Satan och hans anhang att hålla en föreläsning om institutionsteorin i helvetet… Men titta där! Där sitter redan några av våra mest frisinnade konstkritiker och grunnar på om inte det onda är det goda och tvärtom, och om inte hänsynslöshet i själva verket är den allra största omsorgen om oss alla… Nä du, Cecilia…

    • Här har vi ingen klubb, vad jag vet. Nihilist kan jag heller inte skriva under på att jag är, men inte orkar jag då utfärda några slags förhållningsregler för Lars Vilks, vad han skall göra och inte göra! Han är väl vuxen nog att göra den bedömningen själv. Nej, det är verkligen inte min sak som konstkritiker att hålla på med.

    • Cecilia skriver:

      Petter:
      Ledsen för att jag glömde att sätta citationstecken runt ”klubb”!

      Jag tycker att denna recension är intressant i sammanhanget; att kunna skilja på sitt eget nutidsbundna liv och ett längre perspektiv, gör i alla fall för mig, att min egen nutid är lättare att både förstå och leva med.
      http://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/12703-litteratur-oswald-spengler-maenniskan-och-tekniken

      Läste Dalai Lamas bok ”Lycka” för en del år sedan. Och det som jag minns från den, är att han skrev att livet är en ständigt fortgående ”utbildning” av en själv som människa.
      Lite stick-i-stäv med den nutida uppfattningen om att du är vuxen vid 18/20 eller eventuellt 30. Och att resten av tiden i livet ägnas bäst åt lite allmän ”egen-lycka”, genom att manifestera sig själv i form av familj, barn, hus, ”karriär” mm. Lite ett dagens ”lurendrejeri” kanske?

      Så att lyfta blicken skadar aldrig. Hur svårt det än är.
      För där är det egentliga livet. Åtminstone mitt numera.

  7. Petter Helje skriver:

    Nej, det menar jag inte att du ska göra heller… Jag kunde bara inte låta bli att teckna en liten karikatyr…

    • Hej Petter!

      Du är inte ensam om att teckna karikatyrer av Lars Vilks i dessa dagar, det förekommer överallt.

      Du känner till min uppfattning om institutionell konstteori och allt det där, men denna… vad ska jag välja för ord … masspsykos… kring Lars Vilks som person och hans avsikter med att resa till New York, det har jag svårt att förstå. Det spelar ingen roll att han klart deklarerar sina avsikter, folk tror ändå att det egentligen finns andra motiv bakom som driver honom eller att han har tappat kontrollen. Omtänksamma personer tror att de gemensamt måste stoppa det här projektet åt honom, markera en gräns här, eftersom han tydligen inte själv har koll, eller inte förmår kontrollera händelseförloppet. Det var också min första reaktion.

      Det är mycket projektioner i omlopp, och det är bra. Jag tror att det kommer att bli något bra av det här i slutändan. Men det här måste ha sin gång.

  8. Jag fattar faktiskt inte mycket av det du skriver, Anna. Masspsykos är ett ytterst illa valt ord. Personligen tycker jag att det är viktigt att markera mot det sätt att vara i världen som Lars Vilks som PERSON företräder, för jag anser det förkastligt. Han må tro hur mycket han vill att det han gör/skriver/säger offentligt är skiljt från HONOM, men där anser jag att han har fel. Att ex. reducera andra mänskor, kött och blod, till ”deltagare” i ett konstverk är faktiskt en omänsklighet. Mot den omänskligheten bör man reagera.

  9. Ja, det är svårt att välja ord i bland.

    Jag talade om den här saken med min man, han är italienare, där är man van vid att det finns olika åsikter samtidigt i ett samhälle. Han bara skakade på huvudet och tyckte synd om Sverige.

    Det är klart att Vilks ska åka och ta reda på vad det där är för sällskap, tyckte han, och det håller jag med om. Varför skulle han inte kunna ha det syftet att faktiskt vilja tränga djupare in i deras tänkande och argumentation och vi tror på honom? Varför kan han inte få framföra sina uppriktiga avsikter med resan utan att det skall spekuleras i vad han har för dolda motiv?

    Eftersom jag har satt igång den här tråden får jag väl fullfölja den, även om jag är rätt trött på att diskutera Vilks som person. Hans person intresserar mig helt enkel inte.

    Och du vet säkert, om du tänker efter, du prenumererar ju på inlägg från den här bloggen, att jag vid ett flertal tillfällen har reagerat mot hans sätt att vara mot andra människor – när det har drabbat mig.

    Varför jag skulle ta på mig uppgiften att läxa upp honom rent generellt för hur han är som person och hur man bör vara som människa, det begriper jag inte. Vad hans rondellhund anbelangar förbehåller jag mig rätten att som kritiker förhålla mig lite avvaktande och inte döma på förhand, tills dess vi ser vart det hela landar.

    • Ber om ursäkt för det dåliga humöret. Förlåt. Egentligen handlade det inte så mycket om SION utan mer om människosynen för mig, och om konstens relation till livet och världen.

      Men visst, det finns viktigare saker att uppröra sig över.

  10. Det är helt OK Gunnar, du behöver inte be om ursäkt. Jag tror jag förstår vad du menar.

  11. Petter Helje skriver:

    Jag är också ledsen om du tog illa upp, Anna. Udden var inte riktad mot dig, du hör till de konstkritiker jag läser med intresse. Men man behöver inte resa till New York för att ta reda på vad SION och EDL är för slags organisationer.

  12. Tack det var fint sagt! Jag tog inte illa upp, men jag blev bara så trött på att diskutera Lars Vilks så jag ångrade en stund att jag hade startat tråden. Jag förstår också att udden inte var riktad mot mig, även om jag svarade en aning försvarsinriktat, med taggarna utåt, som om det vore riktat mot mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s