Min man är på Sardinien för att ordna upp en del saker. Bland annat skiftning av ett område jordbruksmark som familjen har ärvt. Det har varit en himla långsam och byråkratisk process, men nu börjar det närma sig sitt slut. Sammanlagt är området 26 hektar, efter skiftning får jag och min man tillsammans drygt fem hektar.
Det är mark som inte har brukats de senaste 20 åren, så det är rätt igenvuxet. Men här finns gott om olika slags fruktträd, bärbuskar, förvildad oliv och en liten, liten korkek.
Den gamla körvägen som måste göras i ordning. På sina ställen är det så stora gropar i vägen att den måste byggas upp med sten och grus.
Pasquale på ägorna som han en gång brukade tillsammans med sin far.
Längs ena sidan har vi en gammal stenmur som angränsar mot grannens mark.
Utsikt över grannens tomt. Typisk vegetation vid medelhavet, macchia mediterranea. De blånande bergen i fjärran borde vara Luogosanto som är en grannkommun.
Ja, här ser vi alltså det som var sädesfält förut…
Släkt med enbär?
Vad detta är vet jag inte…
Det här är i alla fall vildpäron! Jag smakade på ett omoget, det var det beskaste jag ätit.
Järnek
Pasquale tittar om det finns någon hemma. Här kryllar nämligen av vildsvin.
Vildsvinen gömmer sig också gärna i grottor. Det har vi flera av. En grotta är så stor att man kan gå in i den.
Brodows blandning 
Fantastiska bilder Anna, verkligen roligt att se denna miljö som du berättat mycket om tidigare.
Härligt liv ni har där. Massor med friskis och svettis också: Att jobba klart.
Stenmuren vacker, utsikten, grottan, de underliga frukterna. Vilken apelsin i turbanen, som Andersen skulle sagt.
Thomas: Det kommer nog att bli fler bilder så småningom, och Gabi: ja, friskis och svettis, absolut. Frågan är när jag får tid att leva det livet.
Å, så vackert!!
Njuter av dessa underbart vackra bilder…
Olof Söderlind, min man ( som du träffade på min utställning) hälsar och säger att han blir påmind om liknande upplevelser av kärv natur på Korsika!
Korsika har jag ännu inte sett, men min man har varit där många gånger. Sardinien är nog bördigare, mer varierad natur, men landskapen påminner påminner mycket om varandra. Dessutom talar de samma språk. Gallurese, den dialekt som talas på norra Sardinien, kommer från korsikanska invandrare på 1700-talet. De förstår varandra.
Anna – det ser underbart ut! Gratulerar och lyckönskar.
Tack!
Pingback: Mitt liv som självförsörjande bonde, del II | Brodows blandning