Här bakas det surdegsbröd på fullkornsrågmjöl och mixas bönor till bönbiffar. Min linssoppa på röda linser, lök och potatis spetsad med olivolja, peperoncino, vitlök och bladpersilja har redan fått högsta betyg av maken. Han tar med sig receptet när han öppnar restaurang, säger han. Om och när han gör det. Det är i alla fall planen; om allt går vägen, lämplig lokal finnes och lån på banken grejas, förverkligas den redan nästa år. Då fantiserar jag om att gå upp tidigt och baka dagsfärskt bröd till restaurangens italienska meny. Ibland fantiserar jag om att ha ett annat jobb vid sidan av, eller helt enkelt börja om, som den här reklamsnubben. Att bli fiskare på Sardinien eller vintillverkare har jag ju redan fantiserat om, bagerska kan jag också tänka mig.
Annars håller jag mest på med skrivjobb. Just nu skriver jag intensivt på en rapport som skall presenteras i december. Den handlar om Stockholms nya privata konsthallar. Jag är lite hemlig med det tills allt är klart. Men det kommer att bli en offentlig presentation. Konstvärldens alla evenemang hinner jag som vanligt inte delta i, men jag hoppas att det skall bli tid för det också framöver. Och brödbak.
Brodows blandning 
Åh! Surdegsbröd har jag också bakat på längden och på tvären – av olika sorters och i olika ”sorters” omgångar i mitt liv… 🙂 Numera kan man ju köpa surdegsbröd lite varstans (i Skåne i alla fall). Riktigt inne är det väl (i Skåne i alla fall)?
Att alla till slut kan få gott bröd igen, var väl verkligen på tiden! (Jäst-eran går mot sitt slut, nog lite tillsammans med nylon och andra experiment det ”moderna” samhället utsatt oss för. Och ständigt gör…)
Linssoppan låter också bra, åtminstone löken och vitlöken! Har aldrig gillat linser så speciellt, men stora vita bönor – ja, det är något helt annat! 😀
Jodå, surdegslimpor finns det gott om på Stockholms Söder, men hipsters där tycks har råd att betala 60-80 kronor limpan, och det har inte jag. Numera finns det ju också fusk att tillgå, jag köpte en färdig surdeg som jag tillsatte de övriga ingredienserna, och vips hade jag mitt surdegsbröd. Med mycket lyckat resultat!
Jag hade en gång i min ungdom, en surdeg som var mycket gammal.
Invandrad t o m… 🙂
Surdeg blir ju bättre år från år. Så spara gärna lite av din deg (går att frysa) – för den blir faktiskt bättre ju mer du ”använder” den…
PS. Regionbuss-chaufför är min alternativa tillvaro. Att vinka glatt åt alla andra chaufförer – och att släppa på sena passagerare, som blir jätteglada när man stannar lite efter det att man egentligen kört iväg – det vore ett bra liv. Tycker jag…
Den enkla glädjen i livet, är vad som är mest värt. Det, som ju är livet självt. Fö
r mig.
Ja, det enkla glädjen är ofta den bästa, den som handlar om att få mat för dagen, tak över huvudet och torra, rena kläder. När jag fjällvandrar är det just detta jag är ute efter, det är väldigt vilsamt.
Jo, det är svårt idag – att se det enkla; det är verkligen en lyx. Som jag ser det…
Tack för det du skriver, det tycker jag mycket om! Trots mina lite dumma svar…
Cecilia! Du är inte alls dum.
Tack Anna!