Min inköpslista var kort och memorerad: lök, potatis, gladpack, matfolie. I affären reades Italien. Den kompletta italienska kokboken ut. Jag kunde inte motstå frestelsen med så många recept och färgbilder. Sogliola ai carciofi, Branzino ripieno, Coda di rospo al rosmarino. Bara namnen är poesi. Var man får tag i havsabborre, marulk och sjötunga, för att inte tala om guldbraxen och red snapper är en annan sak. Boken för 99 kr åkte med i korgen tillsammans gladpacken och folien.
Bland löken hittade jag någons kvarglömda inköpslista:
- Mjölk
- Smör
- Potatis
- Grädde
- Kattmat
- Kalaspuffar
- Cigg
- Lök
Bland äpplena hittade jag en ny lista:
- Tvättmedel
- Nat. + Joggi
- Vörtlimpa
- Snus
Två upphittade listor direkt efter varandra gör min vardag mer spännande. Jag kom att tänka på en utställning av konstnären Stefan Linderoth (1955-2002) i Göteborg. Han samlade under en tid på kvarglömda inköpslistor och gjorde en utställning. Det var en tidig utställning i hans karriär, men ett grepp som kom att bli kännetecknande för Stefan: en blandning av poesi, konceptkonst och vardag.
Min man tittade på mig ömt när jag la upp boken på bandet i kassan och sa: Quanto ti piaccono i libri! Ja, jag älskar böcker. Jag tycker i själva verket mer om boken som ting än innehållet. Poesin finner jag i vardagen.
Brodows blandning 
Eller Helene Billgrens intatuerade köplista på överarmen 😉
Ja, just det! Den hade jag glömt.
Bra och vänligt att du kom ihåg Stefan Linderoth. Han var en fin man.
Ja, det var han. Jag tyckte mycket om hela hans familj.