The quiet earth, Christer Karlstad, Galleri Agardh & Thornvall, Sibyllegatan 65, t.o.m 15 december
Knäpper Sprach Experimente, Carl Boutard, Angelika Knäpper Gallery, Tegnérgatan 4, t.o.m 2 december
Nutidsmänniskans förhållande till naturen är komplicerat. Varje dag kommer larmrapporter om hur västvärldens livsstil med överkonsumtion och utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet och framtida levnadsbetingelser på vår planet. Vi tycks rusa som tåget mot jordens undergång, i alla fall ett mardrömsscenario med +4 grader. Samtidigt är det svårt att som individ agera för att hindra katastrofen. Vad gör min droppe i havet, kanske många frågar sig, när det beror på ett systemfel.
Christer Karlstads (f 1974) utställning kan inte sägas handla om dessa frågor, men det finns något av civilisationskritik i hans måleri som utgår från västvärldens komplicerade förhållande till naturen.
Den är för oss både främmande, skrämmande, otämjd och vacker på en och samma gång.
Det är alldeles stilla i Karlstads målningar. Någon har dragit i spaken. Runt ett bord sitter tre ungdomar som har slumrat in. Det finns inget hot i målningen, de är inte döda, de bara sover i skuggan av ett träd. Sovande människor förekommer även i andra målningar, men med olika personer i bilden och i olika situationer. De enda som är vakna är skogens djur som nyfiket och försiktigt kommer fram.
Christer Karlstad är en klassiskt skolad figurativ målare som knyter an till norskt romantiskt landskapsmåleri, men på ett sätt som inbegriper nuet och dagsaktuella frågor. Det är ett måleri som tekniskt vida överskrider de konceptuellt drillade konstnärernas försök i samma genre.
Samtidigt finns det ett innehåll i målningarna som går utöver tradition, material och hantverk. Det är ett konstnärskap som rör sig självständigt i förhållande till såväl dominerande trender i samtidskonsten som den traditionsbejakande figurativa skolan.
Hantverksskicklighet har även Carl Boutard (f 1975) som ger sig in i språkliga äventyr med föremål han har hittat i sin omgivning.
Swarm of nuts, 2012, bronze, 65 x 18 x 23 cm
Även dessa skulpturer i brons och trä har koppling till natur. Löv, lönnäsor, grenar och jordnötter bildar utgångpunkt för en experimentell meningsbyggnad med en halsbrytande syntax. Föremål sätts samman till organiskt slingrande former.
Det är lekfullt, men jag tror helt enkelt att skulpturerna skulle bli starkare om han tänkte mer i form och mindre i språkliga experiment. Det kan bli lite plottrigt. I en monter finns dagboksanteckningar som väcker mitt intresse, dessa liksom de mer formstarka skisserna i kolteckning hade jag gärna sett mer av i utställningen.
Anna Brodow Inzaina i Svenska Dagbladet 29 november 2011
Brodows blandning 
Den där målningen är som en modern gudsbild. Vek och stark på samma gång. Jag tänker associativt på hur ofta djur symboliserat det gudomliga; från Egypten till Indien till indianerna.
Fin reflexion. Jag såg också, efter att jag hade lagt upp bilden, att den stupade mannen lika gärna kan ha fallit i bön.
Ja, böneställningen var även min första association. Märklig målning, mycket intressant. Aldrig tidigare hört talas om denne Christer Karlstad, men den där utställningen skulle jag vilja besöka.
Karlstad’s måleri ser majestätiskt ut. Jag har inte sett det än, som jag bor i Brooklyn, men det ser väldigt Nordiskt ut. I D C Friedrich’s tradition också. Härligt att traditionen lever, för det är en som vi nordbor verkligen känner för! Det gär man inte här i Chelsea, där det mest ser ”exotiskt” ut.
Hej Anders, roligt att du tittade in här. Jo, Karlstad verkar i en romantisk tradition som fortfarande är närvarande i skandinavisk konst. Det kan vara mer eller mindre traditionsbejakande, mer eller mindre samtidskonstinriktat, men det finns där hos många konstnärer. Såg dina trädteckningar på hemsidan, de är fina tycker jag.
Tack för du såg min hemsida. Av det ytterst lilla svensk samtidskonst som visats här i New York är det just den föreställande romantiska jag sett. Kanske inte så (själv)klart som i denna bilden, men det verkar vara det enda curatorer vill se? Eller är det det mest genuina…?
Den här konstnären är norsk, inte svensk, fast det framgick inte av recensionen. Det är intressant att det är just den romantiska figurativa konsten som du har sett i New York, ur ett svenskt perspektiv är den inte särskilt representativ för det vi kallar ”samtidskonst” eller ”contemporary” som är det begrepp som gallerister använder sig av. En hel del figurativt måleri har förvisso kommit på senare år i Sverige, men att de visas utomlands är mer en följd av att de har gallerister med rätt nätverk, än de traditioner och den stil de verkar i. Jag tror att de klassiskt skolade figurativa konstnärerna har en större marknad där du är än här, vi är sorgligt provinsiella.
Ja, bra skrivet om Christer Karlstad. Hans verk är både gåtfullt och klart samtidigt, vilket jag tycker du får väl fram i din text. ”Song of Protest” (med på utställningen) är för övrigt omslagsbild till senaste numret av poesitidskriften Aurora, som handlar om Norge.
Pingback: Kollaps – Är vi på vår civilisations sista dagar? | Globaliseringen 3.0
Christer Karlstads utställning imponerade en hel del på mig, Vad drömmer de sovande människorna om? Det vilar ett lugn över bilderna och djuren är inte hotfulla, de är våra vänner. Lite att fundera på.
Pingback: För en långsiktig social, ekonomisk och ekologisk värld | Globaliseringen 3.0