
Vädersolstavlan i Storkyrkan i Stockholm av Urban målare. Det ljusfenomen som observerades över Gamla stan den 20 april 1535 är troligtvis en haloeffekt. Alltså helt ofarlig, men i forna tider tolkades det som ett järtecken.
Så här dagen före dagen före jordens undergång enligt mayaindianernas kalender befinner jag mig i Karlstad hos mina föräldrar, sonen har kommit hem från Norge för julledigheter och maken är på vift, han hälsar på sin bror i Linköping, men honom får jag väl förhoppningsvis se i morgon kväll – om SJ:s tåg går som de ska.
I går kväll vid middagen talade vi ändå gansk avspänt om den stora katastrofen, men då inte om mayakalenderns förutspådda undergång utan de högst reella miljö- och klimathoten: uppvärmningen av jorden, och solens normalt förekommande solstormar som kan urarta i en supersolstorm, vilken får som konsekvens att vårt högteknologiska samhälle kollapsar helt.
Det är inte bara tanken på min framtida pension som gör att jag inriktar mig på att bli självförsörjande bonde på Sardinien när (och om) jag blir gammal. Jag tror helt enkelt att framtiden kommer att se radikalt annorlunda ut. Där kan man alltid livnära sig på vad marken ger och pålitliga energikällor som sol och vind finns det gott om, året runt. Jag skulle ta med mig världslitteraturen, införskaffa en manuell skrivmaskin, och ägna mig åt ett helt annat slags odlande av markens och tankens frukter än det som det konsumistiska västerländska samhället påbjuder.
Du är inte ensam om tankar på en flykt till en lågteknologisk, enkel och jordnära tillvaro, undan ett konsumtionssamhälle som löper amok . Jag har dem själv.
Jag hoppas att jag har fel, men – om vi går mot inte bara ett ekonomiskt utan också ett ekologiskt sammanbrott, då kanske även de enkla grundförutsättningarna för en sådan tillvaro försvinner. Naturen, i vid mening, har ju en obehaglig tendens att helt ignorera människan.
Jo, det är så sant. Jag tror att det kommer att ske lokala kollapser, både i världsekonomin och i ekologin, vem som är vinnare och vem som är förlorare i det lotteriet vet vi inte ännu. Förmodligen blir jag bortspolad av en tsunami där på min paradisö.
Du tog fel på dag, så du har en hel dag till på dig, Anna.
I övrigt delar jag många av dina tankar, och undrar över liknande lösningar. Om det blir norr-eller-söderut får ödet avgöra. Men min älskade fjällby ligger bra till.
Ja, även jag är glad för min plätt, om även mycket mindre än er på Sardinien. Men köksträdgården räcker för försörjning om det skulle kärva till sig, och brunnen går att få igång igen. Jag måste bara se till att få in den braskaminen, som jag länge drömt om… Sen är jag lugn.
Med tanke på uppvärmningen av jorden är det kanske i Sverige man helst bör stanna, vid sin lilla plätt i norr eller i söder. Det viktiga är att vi alla tänker om och nöjer oss med det lilla som också är det stora.
Och fasen vad fin den där bilden är; inte minst med snöfall ; )