Istället för fonetisk skrift

Jo, jag vet att jag har ett för svenska språköron främmande efternamn, båda två faktiskt. Det ena är jag född till, Brodow, som kommer från namnet på en svenskby i de östra delarna av stormakten Polen, nuvarande Ukraina; det andra är jag gift till, Inzaina, som är ett italienskt familjenamn särskilt vanligt på norra Sardinien.

Särskilt Inzaina brukar vara svårt att uttala för telefonförsäljare som ringer. Man hör när de stannar upp och tar sats inför den främmande bokstavskombinationen  –  skall det uttalas som i engelskans insane eller i det stapplande insania, med betoning på andra a:et och lång vokal, som i Scania? Jag kan hjälpa er på traven: det uttalas inzajna. Brodow är jag van vid att det uttalas slött Bråådow (särskilt i Värmland). Jag avskydde det som barn och kontrade med att knycka på nacken och artikulera: B-r-o-o-o-d-o-w.

Det var min farfar och hans bröder som tog sig det namnet någon gång på 1920-talet till minne av de släktingar som under en längre tid bodde i exil i Brodow (finns inte på kartan längre, men utifrån de uppgifter vi har ligger den nära staden Brody i Ukraina). Vi har försvenskat uttalet till o och tagit bort ändelsen -ska respektive -sky. Att jag kommer att tänka på detta just nu är att en ny variant har börjat dyka upp i statistiken för min blogg: ”Broddow”. Någon – flera gånger om dagen – söker på ”Broddow” för att komma till min sida. Det är märkligt att det lyckas varje gång.