Bacchus och amfora från Carl Milles antiksamling
Foto: Lars Ekdahl
Jag smuttar tyvärr inte på ett glas amarone just nu, men på Millesgårdens utställning Amore Amarone drömde jag mig tillbaka till Sardinien och ett gott amarone som vi drack på Agriturismo Rena. Vinet hörde inte till det normala utbudet utan var en dyr flaska som vårt italienska sällskap förde med sig.
Millesgården är byggt av Carl Milles som en italiensk fantasi, ett försök att återskapa ett stycke Italien i det karga Norden, men var också en smart marknadsföringsstrategi. I skulpturträdgården kunde han låta beställare se den fulla potentialen i sin konst. Jag recenserade för några år sedan tre böcker om Millesgården i en understreckare i SvD och tog upp ämnet Milles som marknadsföringsstrateg där.
Vi var på Millesgården idag egentligen i ett annat syfte: impressionistutställningen med måleri från Normandie. Jag kommer att skriva om utställningen för SvD så mer om detta kommer sedan. Carl Milles marknadsföringsstrategier kommer dock igen fast i ny tappning. Nu är det Normandie som marknadsför sig som turistmål genom att bygga upp en enastående konstsamling med målare som avbildat landskapet; denna går nu på turné. Det är en bra idé som fler borde ta efter. Naturligtvis serverades en sval cider på vernissagen och den med baskunskaper om impressionismens historia kunde tävla om en resa.
Jag tycker att konst, resor, upplevelser, goda viner och mat hör i hop. I mitt postdok- liv vill jag ha mer av det sinnliga och mindre av konst på en ren intellektuell och akademisk nivå – (min dator ville hoppa över ett par bokstäver och skrev anemisk, eller så var det en lapsus.) Tyvärr är inte Sardinien känt för sin bildkonst, men om någon är intresserad av arkeologi, god mat, utsökta viner och fantastisk natur ställer jag gärna upp. Vi har redan börjat bli tillfrågade om att planera gruppresor till Sardinien, så det kanske blir ett ben att stå på i framtiden, vid sidan av konsten förstås.
Brodows blandning 