Intima naturstudier i moll

GÅTFULLT LANDSKAP Det är inte någon sorgfri impressionism som möter på Millesgården. Snarare är det intima studier i mörka toner av Normandie – tolkat över en tidsperiod om 100 år.

MÅLARE I NORMANDIE – UNDERBARA IMPRESSIONISTER Millesgården, Lidingö,         T o m 26 maj

För bilder, se museets pressbilder. Av upphovsrättskäl publicerar jag inte pressbilder på webben.

Skandinavien är känt internationellt för sitt landskapsmåleri plein air. Flera skandinaviska målare på 1870- och 80-talet begav sig till Frankrikes nordkust Normandie för att måla i det fria direkt inför motivet. Detta kom att bli en väsentlig del av impressionisternas arbetssätt, men vad som utmärkte den senare riktningen var en långt gången upplösning av formen till förmån för ett måleri med en flimrande karaktär i klara kulörer: ett intryck av reflexer och ljus snarare än naturtrogen realism.

Den som söker sig till Millesgården för att se sorgfri impressionism riskerar att bli besviken – men kan upptäcka något annat, i mitt tycke intressantare. Det är snarast naturstudier i molltoner, i flera fall handlar det också om skisser och inte avslutade verk. Utställningen spänner över en tidsperiod av 100 år, den tidigaste målningen är från 1820-talet och den senaste från 1920-talet. Gemensamt för dem är landskapet Normandie och det intima formatet: små pannåer och dukar lämpliga för skissarbete, men också anpassade för en köpstark kundkrets som turistade längs kusten och ville ta med sig något hem.

Hängningen av utställningen har samma intima karaktär. Fascinerande är de robusta, snidade och förgyllda ramarna som ser ut som serveringsbrickor. De är alla unika exemplar och små smycken i sig. Den ganska nedtonade färgskalan och oansenligheten i motivet lyfts fram och kontrasteras av gulddekoren.

Normandie erbjuder ett föränderligt landskap där molnen på himlen är främsta aktör. Människorna som är sysselsatta med att plocka musslor på stranden eller skölja tvätt är så små att de på avstånd knappt syns. I marinmålningar av Alfred Stevens och Gustave Courbet är himlen närmast strindbergskt upprorisk. I en studie av Claude Monet, ”Étretat”, är det den rosafärgade solnedgången som ger motivet en speciell magi. Hur olika är inte dessa modesta naturstudier av sandbankar och vattenspeglingar det pompösa akademiska historiemåleriet som vid denna tid ännu dominerade Salongen?

I katalogen tecknar Alain Tapié, initiativtagare till utställningen och samlingens upphovsman, landskapsmåleriets historia från holländskt marinmåleri via Venedigs vedutor och 1800- talets friluftsmåleri.

Landskapsmåleriet tillhörde de lägre genrerna men kom i det moderna samhällets brytningstid att locka konstnärer som sökte ett annat innehåll än den ”teatraliska” akademiska konsten med sina svunna ideal och sin klassiska rekvisita. Visst har landskapet ett berättande innehåll om fisket vid kusten och turismens utveckling, men i första hand är det ett iakttagelsens måleri där blicken fastnar vid detaljer som en skummande vågkam eller det skimrande vackra ljuset i en målning av Adolphe-Félix Cals.

Utställningen skildrar lika mycket en konstnärskoloni som en region. Till hamnstaden Honfleur kom konstnärer från när och fjärran. Där träffade de lokala konstnärer och umgicks med bybefolkningen över en calvados eller en cider på värdshuset Saint-Siméon.

Eugène Boudin var en av de främsta målarna i gruppen, tillsammans med kollegorna Courbet, Claude Monet och Johan Jongkind vars verk också finns med. Det är en fin satsning av regionen Normandie att skapa denna samling, förmodligen också en lönande sådan med tanke på den utmärkta marknadsföring som den turnerande utställningen ger landskapet.

Anna Brodow Inzaina i Svenska Dagbladet 7 februari 2013