Frilansare bär kostnader när tidningarna bantar

Kvalitetsjournalistiken är på snabb reträtt i Sverige, skriver SvD:s tidigare chefredaktör Mats Svegfors i dagens DN. I en intressant artikel som bygger på en egen undersökning där han har jämfört SvD:s och DN:s textlängder (antal tecken inklusive mellanslag) på en rad sidor, konstaterar han att kvalitetsjournalistiken bokstavligen håller på att försvinna.

text_683

Källa: Dagens Nyheter

Kultursidorna har dock inte drabbats lika hårt som de andra sidorna,  påpekar Svegfors. Den slutsats som jag drar är att kultursidorna är så pass billiga att producera jämfört med nyhetsjournalistiken att det inte är lönt att göra besparingar i textlängd. Tidningssidorna fylls nämligen till stor del av inköpt frilansmaterial till väldigt låga kostnader.

Medarbetarna på kultursidorna står för ett kvalitetsinnehåll som inte tillåts kosta köparen vad det kostar att producera materialet, alltså sker en indirekt sponsring. Det är medarbetare som tidningarna inte behöver betala vare sig arbetsrum, dator, sjuk- och friskvård eller utbildning för. Det är medarbetare som inte vabbar, sjukskriver sig eller går på semester. Det är medarbetare som aldrig får lönehöjning, utan i stället har sett sina arvoden urholkas sedan början av 1990-talet. Jag ser fram emot den dag då dessa siffror tas med i statistiken.

Jag vill passa på att rekommendera denna avhandling vid Göteborgs universitet som räknar på det verkliga värdet av kultur. Slutsatsen är att kulturen är värd mer än det vi betalar. Det tycks genomsyra såväl tidningars policy som kulturpolitik.

Annonser

Om Anna Brodow Inzaina

Fil. dr i konstvetenskap, skribent
Det här inlägget postades i Brodows blandning, Kulturdebatt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Frilansare bär kostnader när tidningarna bantar

  1. Håkan Lindgren skriver:

    Bra sagt, säger jag som också är frilans.

    ”Medarbetarna på kultursidorna står för ett kvalitetsinnehåll som inte tillåts kosta köparen vad det kostar att producera materialet, alltså sker en indirekt sponsring. Det är medarbetare som tidningarna inte behöver betala vare sig arbetsrum, dator, sjuk- och friskvård eller utbildning för. Det är medarbetare som inte vabbar, sjukskriver sig eller går på semester. Det är medarbetare som aldrig får lönehöjning, utan i stället har sett sina arvoden urholkas sedan början av 1990-talet.”

  2. Med din produktion och kvalitativa journalistik hoppas jag att någon anställer dig, illa kvickt! De är ju dumma annars.

  3. Håkan Lindgren skriver:

    Jag vet inte. En fast anställning kan vara som en blessing in disguise fast tvärtom …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s