Jag är fascinerad av den stad jag bor i, Södertälje, som rymmer hela världens folk och språk. Det är ju inte så att det är bara är arabiska, turkiska, somaliska och farsi som talas här, på gatan hör man ofta engelska, polska, ryska, franska och spanska och en massa andra språk som jag inte har koll på.
I går skrev min man in sig på arbetsförmedlingen, för vi kan verkligen inte leva på vårt företag längre. Det är inte mer än en hobby ( i inkomster räknat, och dit räknar jag även konstkritiken). Och där, på arbetsförmedlingen, blev han hänvisad till en kvinna som talade flytande italienska! ”Här talar vi alla språk”, konstaterade hon kort.
Jag beundrar alla de som arbetar i denna stad för att de så tappert kämpar med att klara av den våg av immigranter och flyktingar som söker sig hit. Att de varje dag går till jobbet med inställningen att vi tar en dag i sänder och gör så gott vi kan.
Jag beundrar också alla de immigranter och flyktingar som söker sig till denna stad och flitigt studerar svenska på bibliotek och Sfi med hoppet om att en dag kunna ta sig in i vårt komplicerade samhälle och ta sig ut på arbetsmarknaden, trots att så många dörrar är låsta för dem.
En sak som man skulle kunna önska dock, av de politiker som så generöst öppnar portarna till vårt land: ge dem kompetenta lärare! Varför inte satsa en rejäl slant på Sfi-undervisningen så att de åtminstone har lärare som kan lära ut det svenska språket? Det skulle vara en av de mest effektiva åtgärderna för integration. Till och med läroböckerna och hemuppgifter innehåller grammatiska fel. Det är ju heller inga dumhuvuden som studerar på Sfi. Många av dem har universitetsutbildningar från hemlandet och de genomskådar en lärare som inte kan sitt jobb.
Nyckeln till integration ligger i språket, inte i kulturella sedvänjor. När det gäller det senare kan det bara finnas en sak som gäller: svensk lagstiftning. Vad som är olagligt för en är också olagligt för en annan. Lagen gör inte skillnad på folk och folk. Gärna mångkultur, men låt oss även i framtiden slippa lagstiftning som tar hänsyn till religion, kultur och sedvänjor. Låt oss också slippa den typen av acceptans som söker lägga locket på konflikter genom att svika principer som vi håller heliga i det här landet. Yttrandefrihet, religionskritik, jämlikhet mellan könen, till exempel.
På tal om det är det ju helt otroligt att det blir sådan kalabalik bara för att Lars Vilks skall ställa ut på ett privat galleri i Malmö. Den som tar illa vid sig kan väl helt enkelt låta bli att gå dit? Att det finns bilder i ett samhälle som vi av en eller annan anledning inte tycker om får vi ta, om det är ett tolerant samhälle vi vill ha. Jag kan hålla med om att galleristen spelar godtrogen och ovetande, han är förstås i själva verket helt medveten om vad det är han ställer ut och i vilken situation han sätter sig själv, men att misstänkliggöra galleristens motiv tyder bara på en av alla de försvarsmekanismer som kännetecknar hanteringen av Lars Vilks verk, och komplikationen i detsamma.
Brodows blandning 
Pingback: Sociologi (Uppdrag 3) | studeranu